stewe

Perversioner är en novellsamling från Vertigo förlag där tolv författare fått uppdraget att skriva om sexuella avvikelser. Samtidigt är boken inte tänkt som någon form av erotik egentligen, valet av medverkande inriktar sig på författare som enligt Vertigo ägnar sig åt Litterära Avvikelser.
Själv skaffade jag hem boken just för Nikanor Teratologens bidrag. Vid en snabb genombläddring av biblioteksexemplaret anar jag att det är fler som gjort detsamma, med tanke på att det är bara Teratologens sidor som är märkbart hundörat på flera ställen.
Det är alltid en speciell känsla att ta del av Teratologens prosa, Smaka bara på rader som: Andras arbete frälser. Proletariatets exploatering är ett problem för seminarier ledda av undersätsiga, fetlagda små män med starka glasögon och dockhänder.
Men i mångt och mycket har Pedofobens Bekännelse stora likheter med debutverket, det är något av en tillbakagång till rötterna med en rakare approach än det varit i efterföljande böckerna.

Berättelsen utspelar sig på en västerbottengård som svävar någonstans mellan tid och rum, människorna som bor där samexisterar i sann Teratologisk anda genom en säregen hierarkisk hushållsordning i ett kaos av sex, sadism och intellektuella utfall. Dagstidningen kommer en gång i veckan men är ett hopklippt tolvsidigt nonsens som förnekar yttervärldens existens. Matriarken själv, FarmorFittan, är ständigt online tack vare inopererat bredband som gör det möjligt för henne att när som helst spela Slayer och hårdbevaka cyberrymdens tortyrporr.
Jag blir som läsare förtjust och förvirrad över den psykedeliska landsbygdsskildringen, samtidigt som Teratologen ännu en gång knappast kan reduceras till enbart en surrealismens snuskprovokatör.
Utöver det antisemitiska och abnorma, det absurda och anarkistiska, finns något odefinierbart världsomstörtande i ordens dunkla vrår.