Perfidia
I samband med anfallet mot Pearl Harbor upptäcks ett bestialiskt mord på en japansk familj. Dådet är riggat för att likna traditionellt japanskt självmord, men den briljanta unge kriminologen Hideo Ashida kommer snart någonting helt annat på spåren. Samtidigt arbetar han under tidspress; alla japanskättade tjänstemän sparkas från samhällsuppdrag och massinterneringar stundar.
Los Angeles blir snabbt en splittrad stad; japanskättade medborgare attackeras på öppen gata, aktivister från vänster till höger mobiliserar, eldande pamfletter sprids, angiveri och avståndstagande, högt uppsatta maktmän inom polis och civilsamhälle konspirerar för att på bästa sätt sko sig på situationen, galopperande paranoia och rasbiologi.
Perfidia klockar in på över åttahundra sidor, vilket inte direkt låter sig sammanfattas i några enkla rader. Det stora persongalleriet, varav många spelat en större eller mindre roll i Ellroys tidigare böcker, bidrar givetvis till att verkligen göra det här till en bjässe även bland mastodontverk räknat.
Men där andra böcker ibland varit förvirrande i sitt myller av bifigurer har James Ellroy i Perfidia slipat sin berättarteknik på sätt som gör den storslagna storyn hyfsat lättöversiktlig: Hideo Ashida har sin tydliga röst, den ständigt fascinerande Dudley Smith har sin, och Kay Lakes historia berättas i Jagform genom dagboksanteckningar. Det spelar absolut ingen roll om man har läst alla eller inga av Ellroys tidigare böcker; huvudpersonerna står på egna ben i Perfidia. Trots sina irrgångar och utbroderingar är berättelsen i sin kärna egentligen enkel.
Jag vågar påstå att Perfidia är det bästa Ellroy åstadkommit hittills, men det är ju som alltid ett högst subjektivt omdöme.
Jag fängslas av det underliggande temat kring rovdjuret inom människan. Vrickade vrånga vargmän och deras förmåga/oförmåga att skilja rätt från fel. Jag gillar hur legendarer som Kennedy Jr & Sr, Bette Davis och Eleanor Roosevelt förlöjligas och förnedras. Hur politiska fraktioner kläs av och hur ett välbekant historiskt skeende som andra världskriget ställs i delvis nytt ljus. Allt är så vidrigt, bitterljuvt, korrupt, kärleksfullt, våldsamt och vackert, som själva essensen av allt Ellroy tidigare skrivit i en och samma bok.
