Etta på Corona-toppen
Idag berättade en av ungarna att man haft en diskussion om det pandemiklassade Coronaviruset under lektionstid. Lärarna försäkrade: det är ingen fara, de enda som riskerar att dö är gamlingar som redan är krassliga och inte skulle ha levt så länge till ändå. Blir det en allvarligare kris så kommer de unga och friska att prioriteras före de skröpliga och redan förverkade.
Samma budskap har prånglats ut av myndighetspersoner och statsepidemiologer under den senaste tiden, måhända något mer inlindat.
Mitt barn tyckte det var något märkligt att höra efter alla år av förskola och skola. Allt frökenprat om AllasLikaVärde™ och hur hemskt exempelvis dödsstraff är. För ”har någon ejenkligen rätt att avgöra vem som ska leva eller dö?”
För oss från tidigare generationer så sitter däremot det socialdemokratiska tänket i ryggmärgen. Vi är inte så mycket medborgare som ekonomiska enheter inom statens administrativa yta. Värderade i vilken nyttofunktion vi fyller. Vi är därför utbytbara. Vi är därför försumbara.
Det här färggranna strösslet som tillkommit under senare år, om värdegrund och en icke-materiell människosyn, är ju en begreppsapparat som utvecklats för att utesluta och isolera oppositionella maktfaktorer. Under ordens fernissa göms alltjämt statarlängan och ättestupan.
Här följer därför lite skön lyssning i väntan på viruset, en topp 3 på Corona-listan:
Som kanske anas av omslaget så präglas Pure Wraths senaste EP av sorg och smärta. Det handlar förvisso om folkmord, inte om smittspridning och handfallna ledarfigurer. Men den plågade, ljuvliga och olycksbådande ljudbilden skänker en snarlik känsla.
Den nya Pesten är verkligen inget av Tankesmedjans bättre avsnitt i sin helhet. Men det får ändå en hedrande tredjeplats på listan, tack vare Moa Wallins historiska referenser mellan sjuttonhundratalets pest och dagsaktuella Covin-19.
Wallins segment börjar 17 minuter in i sändningen.