Amanethes

Allmänt / Permalink / 3


Oktoberkänsla...




Så mina vänner...
Jag fixade internet hemma, bara för att märka att virusprogrammet kukat ur. Så mejl och sånt besvarar jag även fortsättningsvis högst sporadiskt.
Annars gör det gör faktiskt inte så mycket, tvärtom trivs jag med det såpass att jag funderar på att helt avverka uppkoppling på hemmaplan.
Om kvällarna skriver jag febrilt. Kanske blir det en dag klart.
Jag vandrar under regntunga skyar och döda löv prasslar under mina fötter när jag lyssnar på Tiamat 
Senaste plattan; Amanethes är en riktig pärla. Det är vackert, höstigt och romantiskt. Johan Edlund blir alltmer lik Thåström, åtminstone sångstilmässigt. Ett skönt avbrott i manglet som jag annars lyssnar på och som dövar nikotinabstinensen.




Samma omslag som ett gammalt Infernonummer...



Jag tröstar mig med serier. Bägge volymerna Gyo är äntligen beställd, men efter Uzumaki är jag orolig över att bli besviken i jämförelse.
Jag beställde också Hellblazer-Fear Machine. Det ska bli kul att möta John igen.




Äntligen beställd....


Slutligen, trots att jag inte förstår det här med kläder, eller klädstil (jeans o en t-tröja med ett bandnamn så är jag nöjd) och tycker kattor är överskattade husdjur i allmänhet, har Miris blogg kommit att bli en riktig glädjespridare senaste veckorna.

Välskrivet, humoristiskt och med emellanåt rent briljanta bilder. Kolla bara höstfotot till inlägget Morgonliv

Det är vad jag kallar Konst.


#1 - - Pål Eggert:

Jag har ett antal av Tiamats skivor och tycker jag borde gilla dem mer än vad jag gör. Tycker först att de låter riktigt fina, men de fastnar inte och sedan ligger de bara och skräpar.

Hellblazer är ju sååå suverän. En av de där obligatoriska serierna, i alla fall av Delano och Ennis. Sedan har det varit lite ojämn kvalitet. Vissa författare har gjort riktigt bra grejor (andra har lyckats rent ut sagt dåligt) men den där riktiga känslan som finns i de första årgångarnara finns inte kvar. Då lärde man ju känna John.

Jag läste som sagt första volymen av Gyo samtidigt som jag läste första av Uzumaki. Då kändes inte Gyo sämre i alla fall.

#2 - - miri:

ahh, tiamat! de lyssnade jag rejält på mkt förr. kanske dags att damma av dem igen. och gyo, världsklass tycker då jarå. du har riktigt skön, äcklig och perverterad skräck att se fram emot!



åsså såklart, tack så mycket för omnämnandet! gör mej riktigt glad att läsa så fina ord :)

#3 - - s:

Det är väldigt humörstyrt vad gäller mitt eget Tiamatlyssnande. Ibland går det år emellan lyssningarna.

Jag gillar Delanos HB, men Ennis gillar jag faktiskt ännu bättre. Hans version är dock inte lika obehaglig som ex Hunger som inleder Delanos arbete. Den är G R Y M !



Miri:

Du behöver inte tacka - Ära den som äras bör.

Till top