Fucking Freakshow med mera
Sundins skånska släktgren...
Ja, kommentaren gäller alltså inte bondfångeriet som kallas finanskris och som just nu mjölkar världens skattebetalare på ännu mer stålar till de stackars fattiga Företagen och Bankerna.
Nej, det hela handlar om att jag i min isolation hamnat framför teven för första gången på länge. Annars tittar jag ju i stort sett bara på film och Teveserier på dvd.
Därav titeln på inlägget.
För vad fan ska man annars kalla de dokumentärer och program svinen prånglar ut?
"Hjälp jag kan inte sluta fisa"
"Kvinnor som svettas för mycket"
"Idol"
"Flickan med fyra huvuden"
"Outsiders"
Det är så att man kan spy. Jag som trodde att gränsen var nådd med Linda Rosing och Villa Medusa. Just kvinnor som svettas för mycket låter ju spännande. Antagligen görs det ingen dokumentär om män som svettas mycket, varför kan du nog räkna ut själv.
Två pinsamma men underbara jävlar...
Var och hämtade upp en bok på bibblan idag och snubblade över Hårdrock av nördarna bakom teveprogrammet Rundgång. (jag vet att de finns i radio också, men jag lyssnar inte på radio)
Jag är inte gammal hårdrockare, jag är inte nybliven hårdrockare heller, faktiskt ingen metalskalle alls.
Men musikstilen har alltid funnits där som kompliment, de senare åren allt betydelsefull då punken inte längre ger mig samma kickar. Sedan är ju metalfolk så satans trevlig att umgås med, till skillnad från folk i allmänhet.
Första låten jag minns som jag lyssnade på dagligen var faktiskt Twisted Sisters We´re not gonna take it -en än idag perfekt ölhävarmelodi med en text som utan tvekan sammanfattar allt det bra punkrock vill berätta.
Lite oplanerat läste jag ut Hårdrock nu ikväll och det var njutningsfulla 202 sidor.
Det finns inget bättre än att läsa människor som är så besatta av vad de skriver om och tar sig an ämnet med självdistans och en rejäl skopa asgarv.
Det gör även de för mig ointressanta kapitlen -tex om kiss, megadeath, helloween, maiden- förbannat läsvärda. Jag följde ju teveprogrammet Rundgång -det var bra men jag hade ganska svårt för de bägge fjantarna, men i bokform är de excellenta. Allt från mjukrock till skogstokig black metal lyfts till skyarna, en bredd som tilltalar mig då jag själv har en ganska skiftande smak mellan hårt och mjukt inom spektrat.
Under läsningen lyssnade jag först på avskedsplattan Reinkaos av Dissection sedan den flummiga men fängslande Given to the Rising av Neurosis. Enda minuset: boken kunde gott varit dubbelt så tjock.
Mums, vilken aftonlektyr...
Nu ska jag snart lämna in för dagen.
En dag där skrivandet stått stilla och som började skit, fast tills sist blev riktigt bra. För någon dag sedan köpte jag in originalutgåvorna av Eskapix 1-3 av självaste Holmström för den nätta summan 200 spänn. Tack som fan Redaktörn, och skyll dig själv den dagen jag drar in storkovan på tradera... =)
Den gode mannen bjöd också på avskedsnumret av Inferno i Mycket bra skick!
Tusen tack.
Har läst de här numren tidigare, men inte allt i dem tror jag inte då det var hemma hos någon annan. Så nu är det dags att krypa ned och lapa Mörkret och Skönheten ur landets fläskigaste publikation någonsin.
Kaksmet - Det är grejor det...
Så avslutningsvis mina vänner...
Abstinensen är fruktansvärd nu ikväll, och har rivit mig sen i morse, eller fan snarare sedan igår. Men juniors förkylning är äntligen på bättringsvägen, han har verkligen varit en tapper liten rackare hela veckan.
Och i morgon är det fantamej frrredag.
Äntligen.
När det gäller Inferno tycker jag Horst Schröder gjorde ett fatalt misstag att publicera serierna i blaskig fyrfärg, eller är det bara jag som tycker att skräckserier gör sig bäst i svartvitt?
(Och nu har jag inte ens arkiv-ex kvar av tidigare nummer. snyft)