Wind Chill

Film / Permalink / 9





Tyvärr John Ajvide Lindqvist , CJ håller fortfarande tronplatsen med Fjärilen
Den skräms, den är suggestiv och den är skräck som åtminstone jag aldrig läst det på svenska.

Men fan vad jag gillar Låt Den rätte Komma In ändå och egentligen är det väl bara dumt att jämföra. Jag närmar mig slutet av JALs vampyrdrama, och försöker dra ut på det så mycket jag bara kan. En härlig bok och till skillnad från exempelvis Skumtimmen, är den en högst välförtjänt succé.

En rulle i Sundins smak....



Igår pajade Internet. Synd. Det lär inte bidra till att få inläggen att hagla ned.

Helt rök- och snusfri idag. En olycka kommer sällan ensam som sagt.

Igår såg jag också Wind Chill

en film som jag redan inledningsvis dömde ut som en klyscha.
Men så tog den en vändning som gjorde att den började kännas som ett extralångt avsnitt ur Twilight zone.
Fast ändå tog den ännu en vändning.


En bra film. En av de bästa jänkarskräckisar jag sett i år eller till och med senare år.
Precis som i mina mardrömmar och kallsvettiga hallucinationer är helvetet svinkallt och klaustrofobiskt ensamt.  Ett faktum vilket gav en upplevelse som -för ovanlighetens skull- verkligen var smått kuslig samt ordentligt spännande, då den inte var helt förutsägbar.

En snubbe ur Wind Chill...


#1 - - Pål Eggert:

Visst är Ajvide-Lindqvists succé välförtjänt. Jag tyckte också mycket om låt den rätte komma in. Tyvärr segar han till sig lite i "hanteringen av odöda". Trots detta tycker jag att den senare romanen är märkvärdigare. Jag har aldrig läst någon roman där döden berörde mig så mycket, och så gillar jag hans hantering av temat odöda. Novellsamlingen har några bra verk och andra som inte är fullt så intressanta. Människohamn har jag inte läst men det verkar som han lyckats riktigt bra igen.

Roligt är också att han framhållit Clive Barkers Books of blood som inspiration.

Men medan Ajvide-Lindqvist på gott och ont känns väldigt svensk och som en sådan som många kan gilla ganska lätt, så är CJ mer udda och särskild. Det är sällan jag läser så intensiva texter, och att kunna förena njutbar slakt med vältecknade personer och ett bra, personligt språk är att ta det bästa från olika världar, något inte många lyckas med. Båda är kungar, men i olika riken.

#2 - - Stewe:

Jag har beställt pappersväggar, och med Pulp av bukowski emellan ska jag ta mig an "de odöda".



Jag anser också att ajvide är en falufärgad folkhemsförfattare, väldigt svensk och just jämförelsen med Stephen King är faktiskt väldigt passande. Det är helt klart i samma anda, även om han inte är en plagiatör som så många andra som vill likna King.



"Båda är kungar, men i olika riken"



Bra sagt. Och sant.

#3 - - Anonym:

"Jag anser också att ajvide är en falufärgad folkhemsförfattare." Det där är väl kort sagt problemet med det här landets kultur: att vi är så rädda att ta ut svängarna ordentligt. Håller oss hellre under hastighetsgränserna än över. Men vi får vara tacksamma för det lilla, att skräck överhuvudtaget publiceras i det här landet.



För övrigt tackar jag för en intressant blogg, Stewe:-)

#4 - - Pål Eggert:

"falufärgad folkhemsförfattare" var en bra beskrivning. Det skall bli intressant att se vad du tycker om "hanteringen av odöda". Jag vill bara varna att flera recensenter - som är vettiga - tyckte att A-L hade en sluttande prestationskurva eftr Låt den rätte komma in (men att Människohamn var ett lyft)

Jag kommer ihåg att jag läste en recension av Pappersväggar där det framhölls att A-L kunde (sensation!) skriva noveller utan övernaturligheter. Lite som den där recensionen av Fjärilen där recensenten tyckte att CJ kunde skippa övernaturligheterna och skriva realistiskt rakt av. Som om den typen av författare inte finns i överflöd i sverige.

Nej, snart är det lönehelg, då skall Öijers senaste diktsamling inhandlas och läsas.

#5 - - Stewe:

Pål:

Jag kommer ihåg den där recensionen av Fjärilen, en mycket märklig slutsats. Det känns som -i ännu en jämförelse- som cj använder sina karaktärer för att ge oss skräck, medan JAL använder sig av skräcktema för att ge oss sina karaktärer.

Men likväl ger Låt den rätte komma In ger mersmak och jag ska nog plöja dem i följd så att säga. Jag är imponerad av hans sätt att bygga karaktärer och sin roman, även om det känns igen från king.

Har aldrig läst Öijer, men i egen brist på hårväxt måste jag beundra hans gravitationslösa frisyr.



Holmström:

I landet lagom passar Ajvide alldeles utmärkt som lagom skräckig för den breda massan, kanske till och med lagom kontroversiell och skitig i jämförelse med Guillou, Läckberg eller Theorin. I det fallet har du helt rätt Henrik. (förresten tack själv- kanoninlägg om uppväxt och engagemang på din blogg!)

Sen är jag inte helt säker på att du hade gillat att slå igenom hos den breda massan med din publikation? =)

Själv gillar jag anti-andan och rock n rolldofterna eskapix förmedlar.



#6 - - Anonym:

Det där med de svenska litteraturkritikerna är intressant. De kanske skulle läsa lite mer av C.G Jung och Joseph Campbell som menar att sagor, myter och fantasier är våra band till att hjälpa och förstå oss själva och samtidens omvärld. Jag skulle kunna sträcka mig så pass långt till att skriva att jag tror att anledningen till att så många av dagens ungdomar känner sig vilsna är bristen på fantasi i vårt samhälle.

#7 - - Pål Eggert:

Jag var rätt inne på Jung och Campbell ett tag för länge sedan men tröttnade. Däremot tycker jag att svenska kritiker ibland inte fattar hur man uttrycker sig på en metaforisk nivå. De har ett alltför bokstavstroget förhållande till verkligheten. Fantastiskt att de kan läsa fiktion överhuvudtaget egentligen ;-)

#8 - - Lotten Kalenius:

Kul med tips om en bra amerikansk skräckfilm, de har varit få i antalet sedan 1980 och The Shining. Det kan vara en smärre överdrift, men visst är de ofta kassa nyfilmatiseringar av annars briljanta skräckisar?



Hoho, kul med det gamla ligget! Man börjar fundera lite på vad som egentligen kan pågå i deras liv som gör att de sjunker så lågt att de hör av sig? Eller kanske snarare, vad händer INTE i deras liv?

Jag fick två månader in i mitt nya förhållande ett sms från en mycket speciell somalier jag gått på Komvux med som förälskat sig i mig. Mycket roligt, med tanke på att han inte fick mer än en kram av mig (och fick bjuda mig på bio, men wtf, gratis är gratis, right?). Det var flera månader sedan jag hört av honom senast, och nu skrev han på bruten svenska hur han inte kunde sluta tänka på mig, hur jag är kvinnan i hans liv, han älskar mig, lider osv - men pricken över i:et... ...han slutade sms:et med en ledsen smiley. Fasansfullt roligt. Stående skämt numera.

#9 - - Stewe:

Ja lotten, i närheten av såna storverk som shining är inte Wind Chill. Men i jämförelse med det mesta på marknaden är den bra.



Skriv gärna mer om gamla ligg på din blogg, mycket underhållande. Hos mig tyckte en närstående jag gjorde bäst i att stänga minnesarkivet på den fronten. hahaha!



Själv har jag alltid varit (för) tjurig och stolt, vilket har gjort att jag inte hört av mig fast jag borde. Alltså till såna människor som faktiskt betydde nåt.



Till top