Ett Sätt Att Hålla Slaveriet På Avstånd
Översätteri I Fulländning...
Bokhoran Johanna Ö skrev om Einar Heckscher häromdan. Jag tänkte en del på Einars spruckna blodkärlsnylle, och den där mini-dokumentären SVT körde om honom när hans brorsa blev snutchef. Den var bra.
Efter ännu ett lika menlöst AF möte som vanligt idag, styrde jag mina slitna kängor till biblioteket. Läste senaste Ordfront där Vertigomannen aka Edenborg skrivit helt briljanta små ord om kapitalism.
Jag smög mellan hyllorna och letade upp Döden Är En Man om Da costa-fallet. Jag slår mig lös med Svensk Maffia just nu mellan skrivpassen, istället för skönlitterärt. Det känns som lagom nivå. Men hallå, åttahundra sidor är ett för stort åtagande just nu. Nosade reda på Chockdoktrinen av smått genialiska Naomi. Över 500 sidor lång… Den fick också stå kvar.
Fast charles funkar på engelska också =)...
På vägen ut fastnade jag dock framför BIF nummer 1/09 (biblioteket i fokus, bibliotekens egen gratistidning). Som ett stoppljus i den grå vardagen lyste ovan nämnde Einar Heckschers knallröda näsa mot mig. ”Rebellen” Löd rubriken. ”Översättare med stjärnstatus”. Den fick följa med hem utan minsta prut.
Bara bilden som inleder själva reportaget i tidningen och det här inlägget – Einars nötta laptop med cigarettaska över hela sig och med påklistrade bokstäver över tangenterna säger det mesta. Övriga artikeln vimlar av suveräna uttalanden och journalistiska citat i högform.
”Om de andra är tjänstemän är Einar Heckscher en rockstjärna”
”Den allra första titel han översatte var Junkie av William S Burroughs, 1962.
-Jag fick jobbet när jag låg på avtändning på Södersjukhuset. Det blev en del av terapin kan man säga. Ett sätt att hålla slaveriet på avstånd.”
”Han är förläggarnas förstaval när det handlar om knark, knulla och fula ord”
Och så vidare… Sina sjuttio bast till trots är Einar i full gång, i vår kommer Fear & Loathing på svenska i hans översättning. Gubben har god smak, på hans rejäla meritlista återfinns flera författarhjältar. Eller som i fallen Burroughs och Irvine Welsh; filmer som betytt mycket. Med husguden Bukowski har det blivit så att jag föredrar att hans ord silas genom Einars fingrar, framför att läsa honom på originalspråket.
Einar påpekar själv i artikeln hur nära kopplad musik och språk är för hans del, och jag tror förklaringen till hans lyckade översättningar mycket riktigt ligger där. Det finns något av den där blinda passionen i musik man älskar och viljan att förmedla stora och små ord på papper med samma flyt och brinnande själ som stora sånger sjungs.
Översättning är verkligen en konstform i sig, att hitta rätt ord, att hålla sig trogen textens form.