stewe

En film om fyllot och rikemanspojken som blev pånyttfödd kristen och president...

Ptja, en halvdan rulle den här W - om lille junior George Bush.
Jag blir irriterad över glorifieringen av Colin Powell och bilden av Bush sr som en hyvens gubbe, liksom en hel drös annat. Men aldrig riktigt förbannad. Jag fattar helt ärligt inte riktigt vad Oliver Stone vill berätta, eller vad hans syfte är med den här lama provokationen.

Mest kretsar det kring en fader-son-konflikt som stinker billig såpa. Sen visar Stone visar att Bush krökar loss och raggar brudar, liksom när han sitter på dasset. Hon som spelar lilla bush-frugan får också visa upp sig i underkläderna, något som kanske upprör Joe Sixpack, vad vet jag. De verkar så känsliga de där jänkarna.

För att säga nåt positivt är Josh Brolin riktigt lyckad i huvudrollen som, även om han inte får till det där idiotiska flabbet som jag förknippar med George W Bush.

Richard Dreyfuss är också bra som demonisk Cheney, men de missar att gå på djupet i frågeställningen; vem stod bakom Cheney, och på vems order handlade han? Det är antagligen svårt att skildra utan att vara snubblande nära samma konspiratoriska babbel som JFK innehöll. (bland annat en sammanslutning av Bögar som planerade mordet om nån minns det)

Fan det är trist, en gång i tiden gjorde Oliver Stone riktigt bra ifrån sig. Han skrev manus till höjdare som Scarface, Midnight Express och Conan Barbaren och gjorde favoritkrigsfilmer som Född Den Fjärde Juli och Plutonen. Liksom den underbara moralkakan Wall Street.

Och trots att jag tycker The Doors är ganska bra, började hans hantverk gå utför därifrån och har aldrig riktigt hämtat sig. Från kokainskadade rullar som Natural Born Killers till sega Larry Flynt, har Stone blivit en riktig sopa. Kanske med undantag U-turn som jag minns som sevärd.