stewe

En skräckbuskis i tre akter....

Så mina vänner...

Tillsammans med det komiska geniet Ingemar Roos har det blivit en stötande novell. Roos, du är en sjukt underbar snubbe och det hade inte blivit mycket skoj utan dig.

Här är vårat gemensamma manifest:

Det här är ingen parodi på den mycket omtyckta romanen eller filmen Låt Den Rätte Komma In. Se det hellre som att Eddie Meduza bjuder upp till finsk tango John Ajvide Lindqvists vardagsrum sent en lördagskväll, alltmedan Bukowskis osalige ande ringer flåsiga samtal till Anne Rice i bakgrunden. Det var åtminstone dit någonstans vi siktade.

Men sanningen är väl att det blev mer som om Bosse Högberg skulle ha bankat upp Danni Filth på en av Mike Becks filminspelningar… Hursomhelst spelar det ingen som helst roll, då vi aldrig siktade högt utan bara så lågt det gick. Vad vi gjort är alltså att rotat i fantasins soprum och som efterblivna barn visar vi nu stolt upp våra skatter. Skräckbuskis eller bara dålig humor? Det roade i alla fall oss själva.

Varsågoda.

OBS! Vill du hellre läsa novellen i vita bokstäver med nattsvart bakgrund, dvs mycket snyggare layout, så ta dig till Roos blogg genom att trycka H Ä R

Låt Den Fete Komma In

En novell av Stewingo Roossun

Synen i spegeln har aldrig varit min vän, men just idag är det värre än någonsin. Det är en sån där dag där man önskar att de gamla legenderna var sanna, att min reflektion inte syntes. Men där är den; som Leif Loket Olssons vasskäftade tvillingbror som fixar garnityren med en rasp han snodde från kvällskursen i snickeri. Jag gör en paus och kollar tänderna med höjd överläpp. Bättre, men fan inte bra.

Jag drar raspen fram och tillbaka med bestämda drag. Håller plastskaftet i hårt grepp. Små korn av emalj klingar som iskristaller mot handfatet. Det har aldrig varit lätt, med den där mediebilden som finns ute i stugorna. Inte ens som människa hade jag passerat dugligt utseendemässigt, och med prins Vlad och de andra välputsade primadonnorna i åtanke är jag inte många spottstyvrar värd. Jag är ingen sötnos.

Jag är ingen Danni.

Jag är ingen Angel.

Allra värst blev det ju såklart efter den där rullen… Brad Pitt. Tom Cruise. Antonio vad-han-nu-heter och de andra snubbarna. Det är vad fruntimrerna ser framför sig. Och så står jag där och blir nekad inträde varje helg. Tjena. Jag med mina påsar under ögonen, en svettig flint och dubbelhakan som ett fladdrande degknyte hur högt jag än lyfter nacken.

Inte ens tänderna blir rätt. I filmernas version blir de långa, sylvassa, sexiga penetrationsbetar. Mina liknar mer trubbiga schnauzergadder med beläggning. Försök själv hitta tändläkarjävlar som jobbar kvällspass.

Jag blöter kammen och försöker försiktigt få vänstersidans långa hår att täcka det allra kalaste området. Ibland funderar jag på att helt klippa av det. Det känns allt mer meningslöst. Lika meningslöst som ensamheten, eller som den här förortens kubikceller av betong och tristess.

Jag tänker på hon som flyttade in i trappuppgången jämte i veckan. Det vore en kvinna för mig. Ellinor heter hon. En sån där kvinna som gör plats för nya fimpar i sitt askfat genom att trycka ihop de gamla fimparna i ett hörn. En sån där kvinna som ibland går omkring hela dagen i sin sladdriga morgonrock och låter dig få en skymt av en buske som växer hej vilt. Helt klart något för mig.

Jag kollar ned på min nakna kropp, och vem tittar fram där under magen? Jag säger hennes namn högt för mig själv. Ellinor… och han kliver upp ett par pinnhål till.

Säga vad man vill i övrigt, men vissa delar av min kropp är jag satanaa nöjd med. Jag greppar runt staken som en pilot redo för cockpit. Leif Loket i nyllet må va hänt, men där det verkligen räknas är det rena king-kongs-nakenbad som gäller här i mitt badrum.

Jag tänker på Lovisa. På hennes lockiga, burriga hår.

”Kom du bara Van Helsing lille”, sade alltid Lovisa, ”så ska nog vi se vem som pålar vem”. En tår faller på ollonet innan den droppar vidare på golvet. Jag snyftar till. Lovisa, vad tog du vägen? Jag står så en stund med min lessna och allt slakare lem i handen, men väcks ur min sorg av Två mörka ögon och leendet du gav mig. Det kommer från andra sidan väggen, där Ellinor bor. Hon är säkert på fyllan igen.

Både jag och den slake stackarn känner oss med ens uppåt igen. Nu jävlar! Nu eller aldrig!

Utan att egentligen tänka mig för går jag fram till väggen och smackar ollonet mot den gulbruna tapetmönstret: Tock-tick-tack-tuck. Morse kod för:

Tjena

Gullet

Vad

Gör

Du

Ikväll

Vem fan behöver sms och sånt skit? Bara man har lite stake ordnar sig det mesta som jag brukar säga. Mina kinder hettar och det brusar i öronen. Det känns som om jag lever för första gången på länge. Fast det gör jag ju egentligen inte. Jag sätter örat mot väggen. Bara klirr av flaskor och De Sista Ljuva Åren. Jag smackar loss koden med kådden igen, snabbt som ett trumsolo. Musiken dämpas. Jag tänker shit, bara hon inte tror jag knackar för att klaga på musiken. Jag menar, hur många käringar idag kan morse? Men så kommer det. Små, försynta knackningar med en resonans av glas. Som om hon knackade med grogglaset mot väggen. Tick-Tick-Tack-Tockeli-tock-tock. Morsekod för:

Kom

Hit

Bjuder

På

Fet

Fucking

Grogg

Som i en drogad fladdermus far jag genom lägenheten. En bilring för mycket för att komma i gabardinbrallerna. Helvete! Det får bli de maxijeansen, trots att gubbröven syns. I köket fyller jag ett dricksglas Jeltsin Kurant och sveper det. Sprit funkar men jag hade behövt rött bättre. Jag drar på mig skjortan och lämnar de sju översta knapparna oknäppta. Kanske ser det mest sliskigt ut. Jag knäpper två till. Något bättre. Jag blöter kammen igen och rättar till hämtehåret. Jag drar med tungan över tandraden och ler mot spegeln. Inte lika schnauzerbetonat längre, va? Nu vankas här blod, svett och tårar Ellinor lilla.

Det känns som hela den unkna trappuppgångsluften fylls av min svettstank. Jag skiter i att låsa dörren. Vad ska de stjäla, min jävla kista eller? Mitt hjärta slår hårt, så hårt, trots att det är ont om blod därinne. Med darrande fingrar knackar jag på hennes dörr.

Hon är nysminkad och tittar granskande på mig. Mascaran har klibbat utanför men läppstiftet sitter som gjutet på hennes plutande läppar. Det pissgula innehållet i hennes glaset är till hälften tömt.

”Är det du som är grannen?” Frågar hon och står misstänksam vakt på sin uppochnervända dörrmatta. Jag drar med handen över ansiktet, och kan riktigt känna svetten blänka på flinten.

”Ja det är jag som är Dae”, säger jag med en blodapelsin intryckt mellan käkarna och en tårtspade mellan skinkhalvorna. ”Argasi Dae.” Hon nickar och läppjar på groggen.

”Kom in. Jag heter Ellinor. Men du kan kalla mig Elli.”

Jag kliver över tröskeln och efter hennes vaggande höfter och korta kjol. Genom jalusiet. Jag tycks inte kunna släppa hennes röv med blicken när vi båda går in i det som är hennes vardagsrum. Det var då en jävla ladugårdsvägg, tänker jag och försöker klä av henne med blicken. Hon vänder sig om mot mig.  Ögonen är stora och runda , de tycks glida över mig nästan kännbart. Herrejävlar detta blir jackpot, hurrar jag inombords. Hon fuktar sina läppar och säger sensuellt,

 ”Gillar du vad du ser Argasi?”

 ”Örr. Jo klart. Du har ju en fin ..”

 Jag inser plötsligt att hon menar vardagsrummet vi kommit in till. Djävulens kuk vilket ställe! Under mina år jag vandrat på jorden har jag då aldrig sett något liknande. Tro mig jag har sett det mesta, men aldrig detta.

 Väggarna är täckta av så mycket vinylskivor att man knappt kan se tapeterna. Det lilla man ser av dem är gulnad väv efter åratal av inomhusrökning. Staplade kartonger med allehanda dansbandssamlingar. Specialutgåvor av väldigt sällsynta utomlandsspelningar. Jag ser ett ex av Lasse Stefanz  Tanz tanz tanz! Jawohl från turnen i södra tyskland. Man kan skymta Ingemar Nordströms Saxpartykompilationer travade varsamt längs en bokhylla. Bob Stevens Tjofaderittan Brittan från 1987 hänger över soffan. Sångarens tryne pryder det mesta av omslaget. Vad fan var det han hette nu igen? Min skapare vilken samling.

 ”Nå käre granne?”

 Jag stänger igen munnen som gapar över dessa skatter med ett klick. Visst fan är det imponerande. Jag nickar åt henne och hon blinkar förföriskt mot mig.

 ”Kom. Sätt dig här med mig.”

 Hon kryper upp i soffan och drar upp benen. Hon klappar på dynan bredvid sig.

 ”Kom. Vill du ha något att dricka?”

Jag försöker dra ner min skjorta över magen som tycks puta ut mer än vanligt. Fan då. Jag vill ju försöka se lite snygg ut för en gångs skull. Men hon verkar ju jävligt på. Jag kan känna min stake dansa hambo innan för gylfen. Nog fan är jag törstig allt. Dödstörstig.

 ”Tack gärna. Har du rödvin?” Hon har redan rest sig upp när jag började prata. Det slamrar i köket. ”Brännvin och grape´?” säger hon därinne ifrån.

 ”Öh. Visst det går bra det med,” stönar jag och försöker kamma ner det lilla av mitt hår som klibbat fast. Lönlöst. Fet, tunnhårig och svettig som ett djur. Hur fan ska det här sluta? Det ska jag tala om för er. Jävligt bra. Det var så satans längesen nu. Törstig.

Hon kommer glidandes från köket med två billiga Ikeaglas fyllda med något blekgult innehåll. Vi skålar och hon tittar på mig över glaskanten medans vi dricker. Sexiga ögon. Kan nästan höra henne spinna. Jag hostar och håller på att spy av den starka groggjäveln. För helvete!

”Hur gick det? Blev det för starkt?” Hon sätter ner sitt nästan tomma glas och lägger en varm hand på min köttiga axel. Varm och rik på blod.

 ”Nej för djävulen. Jag bara kom och tänka på..öh..ett jävligt roligt skämt. Just det.”

 Jag hostar patetiskt och tar en ny klunk ur groggen för att upprätta min heder. Det skvalpar ut på sidorna och klibbar på kinderna. Helvete vilket rävgift. Måste vara dåligt hembränt.

 ”Utsökt årgång!” säger jag och ler som en idiot med spilld grogg i ansiktet. Hon låter ett finger spela längs glaset och betraktar mig.

 ”Så. Argasi Dae. Det är norskt va?”

 ”Öh. Jo något ditåt, ” mumlar jag och sätter mig mer upprätt i soffan. Det knakar olycksbådande i fogarna. Jag drar ner tröjan som kanat upp och blottat min mage. Fan då. Jävla fetmage. Satans skit. Skärp dig nu.

 ”Hää,” säger jag och undrar vad i helvete som tar åt mig.

 ”Ursäkta?”

 ” Äh alltså. Så. Ahem! Vad jobbar du med då?”

Hon dricker ur resten av sin grogg utan att blinka.

 ”Inte ska vi väl prata jobb du och jag. Det är för trist.” Hon knäpper upp två knappar i sin blus nästan obemärkt. Men fan heller. Jag märkte det. Jag känner svetten börja tränga fram under armhålorna och kuken bultar igen. Håll i hatten Argasi. Spela dina kort väl och du får ligga ikväll. Hurraa!

 ”Berätta lite om dig själv Dae. Berätta om livet i Norge.”

 Mina invärtes hurrarop avbryts. Hur fan hamnade jag i den här sitsen? Norge?

 ”Ja alltså. Norge då va. Finns väl inte mycket att säga. Pff, kallt för det mesta, berg och skit du vet. Ska vi ligga eller inte!” Mina ögon spärras upp då jag hasplar ur mig det sista. Satan i röven det var väl lite väl framåt kanske? Det ser ut som något lossnade inom henne och ansiktet blossar till av upphetsning. Hon slänger grogglaset in i elementet så det spräcks. Med ett snabbt handlag sliter hon av sig blusen och blottar en behå fylld till bristningsgränsen.

”Knulla mig blå Norrman!” väser hon och kastar sig över mig.