stewe

”Fans kuk!” vrålar jag när Streaplers Singel, ’Kom Hit Fantomen’ exploderar i en miljon gnistor. På vägen ner drar den med sig minst tio andra vinylskivor som alla regnar över mig. Jag sprattlar bakåt i soffan och slår vevandes omkull en tomflaska på bordet. Man hör inte när den splittras i bitar. Det enda som hörs är Elli’s skrikande och ljudet av fläsk som brinner. Frankies ögon är nu ljusblåa och vita flammor spottar ut ur hans mun när han sakta börjar tala.

 ”Eellli…Du och jaag…täänkte…täänkte vi kunde resa bort du och jaag…gnöööhhhrr..”

En parodi på ett leende syns över hans sönderbrända ansikte. Elli backar bakåt ut mot köket. Hon skriker fortfarande och håller händerna för öronen. Hennes kjol fastnar i en handdukskrok och en stor bit rivs av. Fallet på röven är oundvikligt!

 ”Frankie. Sluta!” bölar hon och kryper bakåt i köket. Fan vet varför, köket är jävligt litet. Jag försöker kika över Frankie då han stapplar in mot henne. Karljävulen är ju bred som satan! Nog fan har hon tappat kjolen tänker jag. Häh.

 Frankie gurglar med blöt röst. Tjock av sönderbränt kött.

 ”Meen…Elliii…gnöööhrr…jag vill ju resa boortt…med dig. Jag har …jag har..sålt farsans…gnöögrr…frimärkssamling…”

Varje ord verkar vara en plåga men samtidigt tycker jag mig se Frankies rörelser bli allt mer ryckiga och kvicka. Precis som han laddat upp sig. Från väggutaget? Tamigfan det värsta jag sett sedan Magnus Ladulås sket på sig tolvhundrasjuttiofem då han kröntes till kung. Jodå, jag var där.

 ”Jag vill inte resa bort med dig. Det är över. Det är slut Frankie. Försvinn härifrån. Argasi hjälp mig! Hjäälp mig för.. ” brölar Elli från köket. Jag biter mig i underläppen. Fan då. Måste jag blanda mig i det här?

 Frankie vänder sig stötvis om och låser mig med blåsljusfärgade ögon. Hela jävla lägenheten stinker ozon och elektricitet. Han gurglar något ohörbart. Jag rycker till och soffkanten bryts av under min vikt. Handlöst faller jag på röven rakt ner på den sönderslagna flaskan.

 ”Bomber och granater!” råmar jag när mina flottiga skinkor perforeras av vad som tycks vara miljoner glasskärvor. Jag skriker och sprattlar omkring helt hysteriskt där bredvid soffbordet.

 ”Faaan. Helvetes fucking jävla flaskejävel!”

 Det kommer såklart inget blod. Jag är nästan helt uttorkad inombords. Men saatana vad det gör ont. Jag känner efter och nog fan är där en stor skärva som sitter rätt in i rövaballen. Bedövad av den intensiva smärtan rycker jag biten ur köttet och kastar den åt helvete.  Lika osmidig som en invalid på hasch, rafsar jag åt mig ryggsidan på fåtöljen och drar mig upp. Jag känner hur röd jag blivit i ansiktet.  Plötsligt hör jag ett brak och ett fönster som sprängs sönder av en enorm kraft. Det ligger en tjock rök i luften och bitar av bränd vinyl singlar runt hejvilt. Jag vinglar till och en fin rök av puts och fan vet mer bolmar ut från köket och över mig.

 Fan då. Här skulle man lite lugnt få ligga tills det sprutat ur öronen och sen dricka skiten ur grannen. Men nej då. Jävla Frankie kommer och sabbar allt. Alltid går det åt helvete. Varför i satan bosatte jag mig i Fackeberg? Jag skulle för faan stannat i Rumänien. Min hy såg till och med bättre ut i bergsklimat. 

 En katt tittar förskräckt fram under soffan och fräser åt mig. Spottar och river med tassen.

 ”Vad vill du nu då ditt sattyg!?” skriker jag och med svetten rinnandes ur röv och ansikte. Jag måttar en spark mot den rödbruna jäveln men den dyker under soffan och jag trillar nästan igen. Väl uppe inser jag hur tyst det blivit. Vadfan? Man kan höra sprakande från skivspelaren. Den är döende.

 Med ena handen om min ömmande röv och den andra febrilt kammandes mitt hämtehår stapplar jag ut i köket. Det krasar under mina fötter när jag går över skivorna som ligger på golvet.

Det är ett hål i väggen. Fönstret är borta och en stor jävla krater där något om ser ut som resterna av ett matbord en gång stått. Allt porslin tycks splittrat. Jag kan se månens blekfeta uppsyn titta ner på mig från ett svart moln. Det drar kallt därute.

Ute på den snötäckte heden ser jag dem nu. Under min gamle följeslagares vita sken. Kanske visar han mig en sista syn av något jag aldrig mer kommer att få uppleva?  Jag kliar mig förstrött på kuken och andas tungt för mig själv. Det faller ner en samlingstallrik från väggen bredvid mig. Jag hör inte när den går i golvet. Det blåser in snö genom hålet i väggen och jag ryser. Konstigt. Jag som varken känner kyla eller värme.

 Jag ser Frankies vaggande och ryckiga uppenbarelse under månskenet. Han bär på Elli under ena armen. Fler snöflingor träffar mig i ansiktet men jag är för avdomnad för att lägga märke till dem.

 Jag viskar för mig själv, ”Farväl du kvinna jag nästan fick doppa med. Farväääl.” Hulkande brister jag i gråt och från ingenstans kommer katten fram igen och stryker sig mot mig. Jag snyftar och min skjorta kanar upp över naveln. Katten buffar med huvudet på min mage och jag torkar mina bittra brännvinstårar.

 ”Kom lille kisse. Kom.  Nog ska det bli någon slags pussy ikväll.”

Jag vrider skallen av den intet ont anande katten och dricker dess blod girigt och klumpigt. Mitt bleka ansikte fläckas av svart gegga och jag känner värmen komma tillbaka inombords. Jag släpper av en lång fjärt som tycks hämta kraft från helvetet självt. Med en knyck på handleden slänger jag kattliket in i väggen och ställer mig raklång. Jag ser ut som ett stort D där jag står och låter min lekamen breda ut sig. Snön har börjat tillta och flingorna smälter mot mitt bröst. Ett ryck, sen är min skjorta av. Mitt fjuniga hår på bröstet krusar sig i vinden. Mina bröstvårtor styvnar och jag öppnar munnen på vid gavel. Det är dags. Nu jävlar!

 ”Jag kommer Elli!” skriker jag så rösten spricker. Min röst tycks eka över hela Fackebergsheden

 ”Jag ska rädda dig! Jag kommer för att rädda dig bort härifrån! Du och jag!”

Jag kastar mig ut genom hålet i väggen och låter vinden bära mig. Jag är ett nattens barn. Ett fettets barn. Jag flyger genom en piskande snörök med munnen öppen. Jag kommer! Det är dags!

Låt den Fete komma in!