Welcome To The Real World

Allmänt / Permalink / 7

 

 

 

 

 

 

 

Senaste dagarna har varit hektiska i det lilla informella systemet av tjänster och gentjänster. Garagetömning, reparationer, lasta kubikmeter med ved, våldsam demontering av ett förråd och en jävla massa kryssande i bilen. Gott så, det är skönt att arbeta med kroppen efter för mycket slösittande.

Sen stöter man på så trevliga människor längs vägen. Min sorts människor. Man får höra halsbrytande anekdoter kring urspårade fredagar, trassel med kärlek, trubbel med snuten och snabba affärer.

 

Mindre roligt blir det också snack kring. Om svinet som våldtog sin styvdotter i två år men som alldeles snart är en fri varelse igen. Om mamman som horade ut sina tonårsdöttrar för pulver och krök, och hur socialen tystade ned det hela. Överallt dyker det också upp vrede, uppgivenhet och tragiska berättelser om hur den där krisen sveper fram över landet och de allra minsta drabbas.

 

 

 

 

 

 

Jag tänkte på det där igår igen, då arbetet tog paus och jag satte mig vid datorn för att slå ihjäl någon timme. För jag ägnade mig åt det tvivelaktiga nöjet att ögna igenom fantastikbloggar, sidor och forum och för kanske första gången verkligen kolla igenom dem noga.

Det saknas ju inte verklighetsförankring, ens bland de mest ingrodda rollspelarna. Där stod om TPB-rättegången, Hamas och Israel, om högt och lågt och litegrann däremellan. Men nästan ingenting om krisens efterföljder eller massarbetslösheten som drabbar de flesta jag känner. Ingenting mer än rubriker i dagens blaska. Ingenting mer kännbart och påtagligt än åååå, hundan jag har en tenta och har inte pluggat nånting!
Än en gång fick det mig att tänka på hur Fantastikfantasterna inte verkar leva i samma värld som jag gör. På mer än ett sätt.

 

 

 

#1 - - Ingo:

Ett bra inlägg. Hoppas du har det gott i norr. Må väl.

:)



-Roos-

#2 - - Pål:

Låter som att du kollade in catahya, känner igen rubrikerna.

Själv startar jag aldrig en egen tråd i catahya utan kommenterar bara, av olika skäl. Men det är verkligen bara vissa ämnen som tas upp, medan andra bara försvinner. TPB är ett typiskt ämne för klientelet på catahya tror jag, rätt mycket studenter som gillar nedladdning, men som inte har så mycket förankring i t ex arbetslivet. Man skulle nog kunna göra något slags sociologisk profil på vilka frågor som "passar" sig och från vilka vinklar de vanligtvis utvecklar sig.

Sedan så lever vi ju i lite olika världar. Jag har t ex inte träffat särskilt många som blivit arbetslösa p g a kristen, men farhågorna finns ju där. Mer än var fjärde kommun varslar tjänstemän 2009, men inte Göteborg, så jag kan ju säga att jag andades ut lite...

Och om nu någon tror jag är en liten tjänsteman i slips med pärmar högt och lågt; idag röjde jag i vårt soprum som såg för jävligt ut, för några dagar sedan var jag på rättgång eftersom jag blivit slagen av en man bara för att han inte fick slå sönder andras fönsterrutor hur som helst.

#3 - - S:

Ingo:

Detsamma sänder jag söderöver min vän.



Pål:

ja, bland annat catahya. Nej, de jag nämner har inte alla blivit arbetslösa kring krisen men någon i deras närhet om inte annat och det har nog -precis som du säger- med att det är människor ur arbetarklassen jag mött.

Jag ser inte ned på tjänstemän, jag jobbar ju själv inte på ett verkstadsgolv direkt. Vet ju vad du sysslar med och det är väl riktigt arbete om något.



#4 - - CJ:

S The Man: Du och jag har ju pratat om det här tidigare, men jag känner ändå behovet av att ge dig officiellt medhåll. Klassresenärer har det sällan speciellt kul. De är som halvblod. Jag tänker inte ens börja med vad som är fel på hela rollspels och fantastikgänget för det är ingen kul läsning.



Jag har dock hört att Absolut Alienation är en ny sorts vodka som brukar hjälpa vid sådana här tillfällen. Den är bitter som fan, men man smakar jävligt sant. :D



Pål: Finns ingen anledning att låta sig definieras av sitt arbete eller sociala härkomst. Det är varken bättre eller sämre att stå på verkstadsgolv än att skyffla papper. Det är personen som räknas.



Jag tror egentligen den yttersta besvikelsen för någon som kämpat sig bort från fattigdom och en massa sär som tycker böcker bara är värda att torka sig i röven med, är att upptäcka att de som haft alla möjligheter att bli intellektuella och sträva efter något bättre egentligen bara är oinsatta, bortskämda och naiva muppar. Som att hitta en oas i öknen och upptäcka att vattnet är förgiftat.



Är det några jag respekterar så är det de människor som har modet och styrkan att slita sig från arv och miljö. Som tänker och reflekterar utanför sin trygga lilla bubbla. Oavsett var man hamnar i livet därefter, hur väl man lyckas eller misslyckas, så är den andan beundransvärd.

#5 - - Pål:

ha ha, jag blev lite löjligt defensiv där. Tjänsteman kan ju ge en del associationer. Samtidigt så tycker jag att dagens tjänstemän och arbetare på många sätt tillhör samma klass (bara de kunde fatta att de har gemensamma intressen). Jag tycker g greider sammanfattar det ganska bra med några frågor: "Vilken makt har du över kapitalet? Vilken makt har du över produktionsmedlen? Vilken makt har du över andras arbete? Vilken makt har du över ditt eget arbete? Ju mindre makt en individ har i dessa avseenden - desto närmare gruppen arbetaklass hamnar han eller hon".

Och naturligtvis ska man inte låta sig defineras enbart utifrån sitt lönearbete, även om det är bra att reflektera över hur det formar en.

Tragikomisk klassresesummering du gav där CJ, låter som en replik ur någon roman som du kanske skriver någon gång :)

#6 - - S:

CJ:

hahah, ja då var det dags för några centilitrar sådan kanske...



Pål:

Ja det anser jag också.

#7 - - svensson:

"A working class hero is something to be" - kan jag själv säga som kroppsarbetar för mitt uppehälle. Tidningsbud. Welcome to the real world!

Till top