stewe

De Döda Fruktar Födelsen 3

Kategori: Böcker




"Mörk Nutidsfantasy när den är som bäst"


Deliel steg ut i korridoren och medan han gick svävade toner kring honom, steg och föll, tilltog och bleknade bort. Ärkeängeln Rafaels huvudsäte var ett väldigt katedralkomplex där strängar, blåsöppningar och andra musikaliska mekanismer var en del av själva arkitekturen, och beroende på vindarnas styrka och riktning uppstod olika melodier. Deliel tyckte om att besöka Rafaels katedral men förstod inte riktigt hur man kunde stå ut med att ständigt vara ansatt av bakgrundsmusik.

Deliel fann ett spetsbågevalv som stack ut en flygplanka. Katedralkomplexet låg uppklättrat på toppen av ett berg och Deliel såg ut över vväldiga vidder av gröna ängar och skogar. I fjärran kunde han skymta Mikaels pentagonliknande fästning. Ängeln lät vingarna växa ut och steg ut i luften. Några kraftiga vingslag stabiliserade hans flykt och sedan var det bara att flyga vidare.

Mikaels fästning kom närmre. Dess massiva väggar var släta med gluggar istället för fönster. Kanontorn reste sig från dess tak, men fungerade mest som dekoration. Inte sedan Lucifers och Iblis uppror i tidens begynnelse hade himlen varit valplats.

En svärm av änglar med stubbat hår och kamouflagespräcklig hud, steg upp från fästningen. De omringade Deliel och befälet- som utmärkte sig genom sina rituella ärr på högra bröstet-gjorde honnör.




Helvetet är en realitet. Demoner försöker på olika sätt snärja din själ i livet efter detta. Därför tilldelas vissa utvalda en ljusguide som skall leda dom rätt. (det stora antalet fattiga, lata och på andra sätt oviktiga människor åker däremot expresståg till en mindre trevlig sfär). Men ljusguiden uttrycker sig förvillande likt en coach av nåt slag med valfritt prefix, det är new ageflum blandat med det vanliga snacket om att "hålla sig framme", "vara flexibel" och "satsa på sig själv". I himlen döms du visst det efter dina livsgärningar, men inte alls på sättet som man kanske tror.
Ändå är det bara början på Pål Eggerts (se bilden överst) De döda fruktar födelsen, som under storyns gång involverar spöken, häxor, magiker, änglar, demoner, gud, fan, asagudar, fd nazister i himlens underättelsetjänst, mullvadar och allsköns sagofigurer. Något av det mest imponerande är hur Pål får det att funka, hur man ledigt följer med genom världarna och köper vändningarna och persongalleriet rakt av. Förlaget Järnringen har nog gjort klokt i att vara väldigt sparsmakade med innehållsbeskrivningen, det hade varit stört omöjligt att ge en kortfattad, svepande sammanfattning om handlingen i boken.

Men nästa torsk var ingen man utan en kvinna. Marianne ville dra sig ur men fann att hon inte kunde. Den kvinnliga torsken höll fram en mikrofon och sade:

”Om jag skäms för att köpa dig, vad säger du då?”
”Jag säger att på krogen så köper man kvinnor med drinkar.”

”Och om jag drar något tråkigt skämt som du redan hört?”

”Så skrattar jag.”

”Och hur är du när jag knullar dig?”
”Jag leker porrfilm, flämtar, stönar och fejkar orgasm.”

”Du gör vad du vill för att jag ska bli nöjd.”

”Jo-men om du vet allt det här så vill du väl inte köpa sex av mig?”

”Jodå –och vi vet båda att det knappt är sex. Vad gör du av känslorna när du är med torsken?”

”Jag stänger av dem. Jag är en bra skådespelerska.”

”Du kanske skulle söka jobb på Dramaten. Men där finns många män. Vad tycker du om män? Litar du på dem?”

”Jag avskyr dem men samtidigt är jag beroende av dem. Jag har sålt sex till poliser och fembarnspappor. Vilken man som helst verkar kunna köpa sex. Jag har svårt att lita på män.”

”Det liknar lite samma syn som den där Wachenfeldt lade i dagen. Tycker du också att män är djur?”

”Jag litar mer på djur.”

De förhandlar om priset och sedan band Marianne hundarna vid en parkeringsautomat. Hon öppnade dörren, fattade micken och böjde sig ner mellan journalistens ben där hon förde mikrofonen in och ut.


Det är svårt att värja sig mot det sociala patoset i boken. Samhällskritiken är svidande och parallellen/symbiosen mellan himmel och helvete, liksom våran egen förljugna chimär kontra verkligheten är rasande bra. Pål har full koll på sitt språk, och använder maktens ord, uttryck och modefraser utan några synbara hinder.
Det som jag ser som vissa brister är alltför pedagogiska förklaringar och återkommande utläggningar om världssituationen idag. En av karaktärerna heter Petra och är före detta vänsteraktivist tillika våldsam feminist, och genom hennes dialog med karaktären Sebastian ges ibland en känsla av debattartikel.
Det blir lite för övertydligt för min smak mellan varven, själv uppskattar jag allra mest när Pål använder himlens system och karaktärer som metafor för just de sociala strukturerna och världsordningen han vill beskriva. Det är där kritiken blir som vassast, ett system igenkännbart men ändå placerat i nytt och kittlande perspektiv.
Det är dock inget som påverkar läsupplevelsen i stort, det här var kanonupplevelse. Hatten, eller rättare sagt kepsen av, herr Eggert!!


Lord Sananda skakade långsamt på huvudet och log överseende.

”Men det är precis så det är – du skapar världen omkring dig själv. Du kan bli precis vad du vill om du verkligen vill tillräckligt. Felet är att folk litar för mycket på att få hjälp utifrån. Men det är bara du som i grunden har ansvaret och möjligheten att skapa dig ett bra liv.”

”Och vad skulle det vara för mörker som gör att demonerna kan få tag i mig? Jag har aldrig mördat någon eller stulit – nåja, lite pennor från jobbet och så och någon sjukskrivning där jag inte var så sjuk, men att jag skulle förtjäna helvetets plågor för det.”

Hon ryckte på axlarna och satte armarna i kors.

”Eftersom demonerna kunde få tag i dig finns det ett mörker i din karma som de kan fånga upp.”

”Du gillar verkligen cirkelresonemang”, sade Susanne.

”Men Susanne, du måste förstå att dragningen till Helvetet är din egen- det är mörkret från barndomen som drar ner dig. Det är något som är ofärdigt inom dig som demonerna kan kroka fast i.”

”Så helvetet är fullt av incestoffer?” sade Susanne.

”Bara en sådan sak som att du kallar dig själv offer…”, sade Lord Sananda.












Kommentarer

  • fredrik säger:

    Ja jävlar. Det är en riktigt bra bok! Jag har läst några olika recensioner nu, efter att jag har läst boken. Alla är olika. Alla skildrar olika delar av boken. Jag tror att bara det är en jävligt bra kritik åt boken. För bra är den! 8)

    2011-07-17 | 12:45:24
    Bloggadress: http://fredrik-d.blogspot.com

Kommentera inlägget här: