Alliansfrihet
jag tar tricken ifrån söder
mot centralstation
mot rosenbad
där riddarfjärdens krusade
vatten glittrar
en mantelrörelse
långt ovanför alla andra
justerar sikte
sveper med mynningen
över trapporna
där journalisterna redan står församlade
en marlboro
tre korta andetag
måsarna ger skri
när de vänder in från mälaren
jag sträcker ut
mina armar
och sluter ögonen
svävar i vinden
med tomrummet omkring mig
som en av dom
hennes namn är
galil tzalafim
jag stryker med fingrarna
över mekaniken
en doft av inoljad metall
ler åt tanken
för du vet
hon är krypskyttarnas
förstahandsval
när det kommer till fallujas barn
en efter annan
stegar de ut på trappan
fotoblixtarna sveper
över deras breda leenden
professionella gester och korrekta slipsar
journalistskocken
spyr upp frågorop
ur krökta och skalliga halsar
försöker få sig
en munsbit
och jag allra högst ovanför
fimpar cigaretten
först liberalen
så full av marknadskraft
och hårda krav
jag sätter skottet djupt i bröstet
där hjärtat brukar sitta
på människor
därefter
den präktige pilten
som ännu flinar fromt
med dunst av krut går kula skarp
en hälsning
och ett budskap
från verklighetens folk
så är paniken
överallt
så trängs journalist med politruk
och allra snabbast
löper trängs
mammons eget språkrör
med hästsvans
och vassa armbågar
tanken går till
förra hösten
tjugoåtta kilo i en sjuksäng
att tyna väck
att släckas ut
och bara skyfflas bort
hans hjärna spills
på trottoaren
för alla sjuka glömdas skull
en solreflex längs pipan
jag andas djupt
och skiftar knä
tömmer skallen tom på tankar
blir ett med vapenstål
hon gastar gläfser gnyr
en knähund klädd i kjol
benen
de står stilla
men käften bara går
i pannans center
hårkorset
blir till dis av rött och grått
herr statsminister
ensam kvar
hopkurad bönar gällt
säpo yr och irrar
men ingen tar ett skott för dig
inget hånflin mer jag ser
hör ingen rådig retorik
din kala skalp
ett sprucket kärl
där blåblod ebbar ut
tar tricken tillbaks mot söder
i min ryggsäck finns det öl
jag bjuder fyllot
som sitter mittemot
när vagnen bromsas in
när nyheten ropas ut
skrattar vi högt
bägge två
och höjer varsin burk