En Svensk Tiger
"Dessa rader är en hälsning från Högsbo till Blå" sjunger Pekka och med det avslutas förra årets bästa blågula punkskiva. Versace Style är en skiva som handlar om de utstötta i Gårdsten, öststaterna, EU och om att Sandra Måste Dö, bland en hel del annat. Mitt definitiva favoritspår Hotel Magnolia finns tyvärr inte som video, en låt om uteliggare och överklass som osar Ebba och KSMB anno 1980. Det gör det mesta av skivan i övrigt också.
Förutom att sångaren låter som en göteborgsk Thåström och musiken som sagt känns igen, är textvalet också bekanta. Det är något typiskt proggigt över svensk punk. Banden beskriver sällan rännstenslivet utan sina iakttagelser av den på håll. Ett socialt patos och en ibland politisk korrekthet där rött alltid är rätt. Där skiljer sig de genretypiska svenska punkbanden från slutet av 70 början av 80 markant ( i vars anda en svensk tiger spelar) från flera engelska band som tidigt åttiotal gick in för en mer hårdhudad stil, med texter om upplopp, hat, våld och konsten att försöka överleva i hårda kvarter. Den svenska punkscenen har än idag en stadig fot i proggdoftande texter där man sjunger om utsatthet och misär på en säker distans, genom välvilliga socionomögon. Med det inte sagt att det inte ibland är vice versa.
Men jag ska inte gnälla, texterna håller hög klass. Känns lite som man går varvet runt och den här retropunken är ny och fräsch. Även med usla spår som Punkrockarflicka och En Natt på Valand är den här debuten urstark. Högsbopojkarna spelar brallorna av de flesta veteraner i branschen. Jag hoppas få beskåda trion live nånstans i sommar.
Tackar för tipset!
Här har på punkfronten mest lyssnats på skaraborgskt HC-influerat det senaste (Snutjävel, Vänsternäven, Körsbärsfettera mfl) så det här var ett välkommet nytillskott!