Buddy Longway

Serier / Permalink / 6





En serie jag så gärna hade sett i nyutgåva, på svenska, gärna i maffiga storvolymer är Buddy Longway. berättelsen om trappern Buddy och hans indianska fru Chinook och deras öden i timmerstugen förgyllde många barndomsdagar. Ryds bibliotek hade en regel om att man inte fick låna mer än tre seriealbum åt gången (var väl risk att hjärnan började ruttna eller nåt annars...) och det var alltid svårt att bestämma sig, oftast ville jag låna senaste buddyalbumet en gång till, samtidigt som jag ville ha fortsättningen.
Där Deribs tecknarstil inledningsvis var ganska omogen (och känns igen från Yakari), utvecklades den under åren till en allt mer realistisk stil, och det som inledningsvis kändes som en barnvänlig actionserie om indianer och nybyggare fick allt djupare penselstreck av mörker ju mer tiden gick. Ett storverk som jag - i väntan på en nyutgivning- bestämt måste börja ragga tag i via biblioteket.











#1 - - pål:

Jag tyckte longway var sådär. Men jag tror jag hade uppskattat dem mer nu. Har kanske blivit mognare... Själv jagar jag Johan och Pellevin på antikvariat för att läsa dem för min son Loke. För några dagar sedan hitta jag "Vilden i klippiga skogen" där de möts för första gången. Finns inte på bibblan så jag var salig över att i framtiden få läsa den för min son (han tyckte den verkade kul när jag berättade om den för honom för några månader sedan)

#2 - - S:





jag vill minnas det som att Buddy var ett av min första möten med sparsmakat berättande, där man lät teckningarna tala mer än huvudpersonerna och där man berättade om det stora genom det lilla; en jakt på en älg, eller en mytomspunnen järv. På den tiden läste jag mest spindelmannen och dracula, och satans vad där kryllar av dialog och textade beskrivningar av vad som händer och hur personerna känner sig.

Johan och Pellevin - Dom vill jag också ha!



#3 - - Maria:

"en regel om att man inte fick låna mer än tre seriealbum åt gången"



Haha, vad fan? Vad fånigt.

#4 - - pål:

Det hade varit kört för mig med en sådan regel. Går jag på stadsbiblioteket lånar jag ofta betydligt fler serieböcker än prosa.

#5 - - Anonym:

Maria/pål;

ja det var alltså för barn den regeln gällde.

man fick inte heller låna böcker som ansågs olämpliga för ens späda hjärna, typ stephen king eller spökhistorier öht.

Jävla förmynderi.

#6 - - Stefan:

En nyutgåva kan man väl bara drömma om är jag rädd, däremot är det upprörande att de sista 4 albumen inte finns översatta till svenska. Jag får nöja mig med de danska tills vidare...

Till top