Attundalands Söner
I vanmakt åskåda
Gryningssolen stiga
Blänka rött i annalkande klingor
Är spjutet kastad
Så sjung min sång
Med bågsträngen i fjädrar viskning
Ingen såg hur lågt jag föll
Och ingen enda förstod
Att djupt inom mig bars tvinnade törnen
En åldrad krigares bön
I ylandet från hundarna
Medan ropen ännu skar stillheten
Om detta är min färds ände
Så kasta mig till bålet
Tills allt som återstår är
Ett sotat hjärta och stanken av död