Rorschachtest

Serier / Permalink / 11



RORSCHACHS DAGBOK 12 OKTOBER 1985:

Hundkadaver i gränden i morse

Däckspår på sprucken mage.

Den här staden är rädd för mig.

Jag har sett dess rätta ansikte.

 


Så inleds Watchmen. Fängslande, fjättrande från bildruta ett. De konventionella men ändå så för berättelsen passande teckningarna av Dave Gibbons accentuerar perfekt det excellenta språket hos Alan Moore.

Som liten knatte bläddrade jag en hel del i Väktarna (som Watchmen hette på svenska) hemma hos en äldre släkting . Den utkom som egen tidning 1987 i begränsat antal nummer liksom originalversionen i USA. Jag fascinerades av de explicita, sexuellt laddade och fruktansvärt våldsamma teckningarna men fattade antagligen inte mycket av den avancerade storyn.

Utom just kapitel V och allra mest kapitel VI-där Rorschach intar huvudrollen. De förstod jag. Psykopaten som straffade grymt och samvetslöst, i rättfärdighetens namn. Mina seriefavoriter Wolverine och Punisher ägde liknande drag, även om jag som äldre upptäckte en himmelsvid skillnad i dessa och Moores nyanserade och djupgående vigilanteporträtt.

De Kapitlen -Fasansfull symmetri och Avgrunden stirrar tillbaka- får mig än idag förtrollad bara jag slår upp dem och Rorschach är fortfarande den mest fängslande karaktären i Watchmen.

 



Världen är roderlös.

Drivs inte framåt av diffusa metafysiska krafter.

Det är inte Gud som dödar barnen.

Inte Ödet som slaktar dem.

Inte Försynen som matar hundarna med dem.

Det är vi.

Bara vi.

 

Identifikationen med den alienerade, våldsamme psykopaten har avtagit med åren, (som tur är kanske..) likväl kan jag inte låta bli att hålla med Rorschach och sympatisera med en del av straffen han utdelar. Omläsning innebär på många sätt en tillbakagång till barndomens endimensionella rättvisetänkande. Till en tid där rätt och fel målades i svarvitt, inte gråzoner.
Så mycket enklare än nu.

 

 

 

#1 - - Emma:

:)



Identifierade mig med schizofrena och typ Zelda i jurtjyrkogården galna



(måste se till att läsa watchmen)

#2 - - Ss:





E-J; hahaha, det är skönt att man i ung ålder kan hitta litterära tvillingsjälar=)

Jag har ju gamla utgåvan av watchmen, medusa förlag 1990. Egmont har släppt en nyutgåva sedan dess så det ska nog gå att få tag på.

#3 - - pål:

Hmm, jag var väl nitton när jag läste Watchmen för första gången. Plötsligt dök den bara upp i tidningsställen. Kändes helt revolutionerande, vilket den ju också var inom sitt område. Så välskriven och så våldsam på samma gång. E-J, om du inte läst den innan så har du verkligen något framför dig. Stewe, hur gammal var du när du kikade i W för första gången?

#4 - - Emma-Johanna:

Jag tycker det här är lite fuskit, vaddå i tidningsstället? :O När jag började högstadiet inne i stan så fanns Spawn i torgbutiken...men den tidningen la ju ner! Argh

#5 - - pål:

Fuskit? Ha ha, de flesta svenska serietidningar som det varit något med har lagt ner efter ett tag. Jag höll stenhård koll på tidningsställen.

#6 - - ss:





Pål; jag var ju nio-tio år, är ju född 77 och serietidningsvarianten gavs ut 87.

Medusa reade ut sin utgåva 92-93 nångång och det var då jag köpte in albumet. Jag sträckläste den från när jag kom hem från skolan. Sen skolkade jag nästa dag och läste den igen. Och igen.



#7 - - pål:

Är du tio år yngre än mig? Det var värst... Nio, tio.. nä, man förstod inte alltid vad man läste, såg, hörde på men det satte ändå igång en på något sätt. Det kliade i hjärnan att träda över den där gränsen.

#8 - - rippe:

minns det som igår när jag som sextonåring också hittade "väktarna" i tidningsställen. Just dessa år var en härlig tid för serier i sweden. Marvel kom med ett nummer i veckan, epix och tungmetal fanns när man lyckades tjata till sig den av farsan, då priset var högt. Och Frank Millers båda serier om Batman kom i samma veva, inget har dock lämnat sådant bestående minne som watchmen. synd att fdet enda som lyckas riktigt i filmen är inledningen då kalla krigets bilder ackompanjeras med "the times they are a changing" . Fundrear ibland på hur filmen mottogs av den yngre generationerna som inte var med under denna egentligen heta epok....

#9 - - ss:





Pål;

haha, jag ser sliten ut jag vet.



Rippe;

ja det var en underbar tid för seriefrälsta, glöm inte heller samurai (epix) och råtunga magnum som introducerade bland annat Hellblazer för svenskarna.

Har fortfarande inte sett watchmenfilmen, kanske gör jag det en dag. Har svårt att se hur den skulle ens kunna jämföras med läsupplevelsen.



#10 - - pål:

Stewe: Kanske inte riktigt det jag menade... ;)



Rippe: Kul att se att även du tagit del av de här serierna.

#11 - - CJ:

Tidningen -87 var också min första kontakt med Watchmen. Förutom då de annonser jag sett i de amerikanska tidningar jag köpte.



Filmen är en total katastrof.

Till top