Härjat och Bränt
Just när alla började komma in i den vanliga fastlandslunken igen, satte någon igång med att skicka drakar och mjöldagg från andra sidan Nordsjön. Vi visste vem det var. En svekfull norsk munk vid namn Naddod hade varit ett stort namn i drakar och mjöldaggs-svängen under de senaste tio åren eller så, och han var känd för att brassa på med det tunga artilleriet för vem som helst som kunde lägga upp lite silver.
Enligt Skvallerbyttan höll Naddod till i ett kloster på Lindisfarne, vars invånare vi hade besvärat under en plundrings- och härjningsresa genom Northumberland efter majsskördemånaden förra hösten. Nu drog bistra, tjutande vindar in från väster och svedde marken och slet gräset ur jorden. Laxen kom upp fläckig av sår och på vetet hängde gräshoppor i glupska, surrande klumpar.
Ibland är det skönt att bara slå sig lös med lite rysk roulette. Bara sätta en finkalibrig litteraturkanon mot tinningen och trycka av. Debuterande Wells Towers novellsamling var en sådan chansning efter en blänkare i fackblaskan, men en chansning som gick hem.
Från hårdkokt vikingasaga till ett purfärskt skålpund americana tappar prosan varken driv eller energi. Bortsett från kanske just vikingaberättelsen - som är ett stycke fantastisk novellkonst- är det inga unika berättelser. Det är mellamänskliga relationer och konflikter, stöpta i former som känns bekanta, men där Towers sätt att berätta dem är den stora behållningen.
Härjat och Bränt - Lättsmält och underhållande.
Han hade legat så illa på armarna att de hade domnat bort. Han försökte röra dem men det var som att försöka flytta ett mynt med tankekraft. Det var första gången Bob vaknade i det här tomma huset och han kände hur dagen började landa i honom. Han huttrade till där han låg med kinden mot det svala linoleumgolvet, och han anade att inte långt under honom, inte alltför långt ner i sandjorden, sträckte sig döden upp mot honom.