Krig är en drog...
...och när det gäller Hurt Locker fixar jag gärna
en rejäl lina på vardagsrumsbordet, rullar en selma och snortar loss
en rejäl lina på vardagsrumsbordet, rullar en selma och snortar loss
Den första krigsfilmen på... jag vet inte på hur länge som jag tyckte var riktigt svinbra. Gjord av Katryn Bigelow som också ligger bakom trevliga vampyrfilmen Near Dark.
I Hurt Locker får vi följa en grupp bombröjare i Irak de sista månaderna innan de muckar. Alldeles i början av filmen sprängs deras befäl Thompson i luften och en ny kille anländer för att ta hans plats; Sergeant William James. Denne James visar sig vara lätt galen, en övermodig vilding som utsätter sig själv för fara och ofta de övriga i gruppen också.
Det hela är väldigt dokumentärt gjort med handhållen kamera, men till skillnad från i många andra filmer fladdras det inte hit och dit, utan man får verkligen se vad som händer. Resultatet gör att det känns väldigt realistiskt, något som tillsammans med den högintensiva men enkla musiken skapar en svårslagen spänning som gör att man själv som åskådare nästan svettas lika mycket som desarmeringsgruppen i vissa scener. Tur jag hade skivat en iskall vattenmelon alldeles innan.
Måste ses.