Avdammat
I veckan inföll kristi flygare, en ursäkt så god som någon att bli stinkande full mitt i veckan.
Den finns en stund alldeles innan festen riktigt börjar när jag sänker någon fredlig vimmerbybärs i min källare och gör mig stridsberedd till musikaliska toner på hög volym.
En av de skivor som alltsom oftast åker på är Argy Bargys The Likes of Us från tvåtusenåtta. En triumf för den moderna brittiska gatpunken, tillika en våldsamt melodistinn attack med fotbollskörer och briljanta texter, framförda av Watford Johns raspiga huliganstämma.
Skivan drar skoningslös igång med en hardcoredoftande mangelattack på knappa minuten betitlad Your Time Will Come för att snyggt glida över i oemotståndliga Lights over London som handlar om hur trevligt det hårt giggande bandet tycker det är att närma sig hemstaden.
I hear a noise in the dead of night, a smash of glass and they´re through my door
Are they after the telly, looking for cash or something even more?
No time to call 999, I hear the voices on the stairs
My heart is thumping, adrenaline pumping, I admit I´m feeling scared
Not religious but i start to pray that the kids will sleep through it all
The wife is shaking and so am I - they´re on the other side of the wall
Let´s have it, Come on let´s go
I´ve got the right to fight
So tell me what should I do, what are the rules, how do I survive
I´m gonna do whatever it takes to keep my family alive
Don´t wanna be the first to get hit, don´t wanna be cut or shot
So I´m out of my bed, I´m on the attack, Gonna give ém everything I got
Not gonna stop ´til I know we´re safe and they´re lifeless on the floor
This was never my plan, I´m a family man - but the came through my door
Skivan fortsätter genom att hylla ungdomligt motstånd i There´s gonna be a riot för att övergå till midtempopunk i personliga favoriten No regrets, en nostalgisk sång om en ungdom flydd alltför hastigt och vänskaper förlorade.
Right to Fight är snabbare och aggressivare än många andra spår på plattan, och som kanske märks på texten ovan handlar den om rätten att försvara sitt hem.
Efter de första fem briljanta spåren tappar tyvärr plattan i drivkraft, vilket gör att jag gärna trycker mig framåt. Det är också skivans stora akilleshäl.
Flera utfyllnadsspår och rentav kassa låtar som I believe hinns med, samtidigt som riktiga guldlåtar som One More drink, The Likes of us och inte minst Don´t wanna be like You, med de sympatiska textraderna om nästa generation; The battlecry of bored teenagers stays the same throughout the ages, Fashion goes and music changes but the kids will always sing; Don´t wanna be like You.