Änglarna
Det är över. Klockan närmar sig sju på kvällen och bussen är snart här. Han vill böja sig fram och släppa ut skriket som bor i honom. Öppna alla spjäll på vid gavel och tömma sig. Sedan blir det tomt och rent. Tystnaden fyller tomrummet med sin mjuka stillhet. Han ska hem igen till byn där det började. Innan häkte, innan rättegång, innan år i fängelse.
Arbetslöshet och avfolkade hålor där spriten är ett tidsfördriv lika mycket som en ångestventil. Mänsklig ondska, intsituerat klassförtryck.
Ola Nilsson tar än en gång strupgrepp från första rad och håller stenhårt fast. Att omslaget sedan ser ut som rena skräpet och inte alls förknippbar med berättelsen är smällar man får ta. Jag ser redan fram emot del 3 i denna löst sammanfogade trilogi över ett samhälles stilla sönderfall.
Kol väte syre. Det skallrar om flaskorna som innehåller den vätska som antänder folket på byn.
Alkohol. I färghandeln trängs avdelningen för hembränt mellan hyllorna för färg och lösningsmedel och hyllorna för inredning. Mellan fasad och inredning finns ett tomrum som är fyllt av aktivt kol, liköressenser och en superjäst som kan få igång en mäsksats på tre dagar om temperaturen är den rätta. Bakom disken står färghandlaren som en shaman och delar ut beställningarna. Vid varje överlämnande en besvärjelse. Och patienterna går därifrån med ett våld som antingen ska dränkas eller antändas av den förtrollade drycken. Flaskorna är till för att lindra deras smärta, trösta dem i sorgen och läka deras sår.
Arbetslöshet och avfolkade hålor där spriten är ett tidsfördriv lika mycket som en ångestventil. Mänsklig ondska, intsituerat klassförtryck.
Ola Nilsson tar än en gång strupgrepp från första rad och håller stenhårt fast. Att omslaget sedan ser ut som rena skräpet och inte alls förknippbar med berättelsen är smällar man får ta. Jag ser redan fram emot del 3 i denna löst sammanfogade trilogi över ett samhälles stilla sönderfall.
Kol väte syre. Det skallrar om flaskorna som innehåller den vätska som antänder folket på byn.
Alkohol. I färghandeln trängs avdelningen för hembränt mellan hyllorna för färg och lösningsmedel och hyllorna för inredning. Mellan fasad och inredning finns ett tomrum som är fyllt av aktivt kol, liköressenser och en superjäst som kan få igång en mäsksats på tre dagar om temperaturen är den rätta. Bakom disken står färghandlaren som en shaman och delar ut beställningarna. Vid varje överlämnande en besvärjelse. Och patienterna går därifrån med ett våld som antingen ska dränkas eller antändas av den förtrollade drycken. Flaskorna är till för att lindra deras smärta, trösta dem i sorgen och läka deras sår.