Kort om mangadomen

Serier / Permalink / 2




Dömd i tingsrätten, friad i hovrätten.




Moralpanik, smaken du aldrig glömmer. Nittiotalet med rejvfester som minsann kunde göra en oförstörd generation till knarkare, för att inte tala om de som fick tag på alkoläsk. Greven och hans anhang som från västra gränsen uppmanade aningslös kyrkbränning och sataniska djuroffer för att sedan följas av vikingarock och Fryshusets skinnskallelokal som den största samhällsfaran sedan neurosedyn.
Hem och Skola, frikyrkliga rörelser, Folkpartister och Kristdemokrater som satte agendan i ett land som paradoxalt nog såg/ser sig självt som Liberalt och Öppet. Samtidigt är det lätt att hålla för sig skratt när det kom till exempelvis kom till Studio S och videovåldet. Ett debattprogram och falska vittnesuppgifter räckte för att förändra en nations inställning till filmad underhållning. Eller rättegången mot Epix och dess serier samt bojkotten som följde.
För det är när moralpaniken vinner lagligt stöd som jag känner äkta obehag, när yttrandefrihet inskränks och självutnämnda smakdomare ges rätt att klippa och censurera konstverk efter godtycklighet.
Eller likställa fotografier av verkliga brott med tecknade fantasifigurer, oavsett om de äter en banan eller inte.




Dömd i tingsrätten, friad i hovrätten.



Kan inte riktigt släppa tanken på att det är just för att det handlar om serier som är en del av grejen, en kulturyttring som liksom suspekta motorsågsfilmer inte omhuldas av kultursidorna. Som parallell kan nämnas konstnären Bjarne Melgaard vars konst ofta upprört och ett flertal gånger anklagats för barnpornografiska tendenser- som exempel kan nämnas ett videokollage där en man simulerar oralsex med en skraj ettårig flickas arm.
Han och hans konst är däremot upplyft av kulturetablissemanget och riskerar knappast ett fällande barnpornografidom eller ens åtal, tvärtom fick han ett rungande stöd när nynazister attackerade en utställning av nakna pojkar*, många ansåg att det var en direkt attack på yttrandefriheten. För Melgaards utställningar av nakna barn är ju konst, medan mangateckningar är barnporr. Där Melgaard provocerar och utmanar, ville de 39 mangateckningarna översättaren hade i sin dator helt plumpt bara upphetsa och uppmana till barnövergrepp. Enligt nämndemännen i rättegången alltså, mig veterligen var ingen av upphovsmännen till teckningarna delaktiga i rättegången.


*Fotona var dock tagna av en viss

Donald Mader












#1 - - Cadial:

Tur att Eskapix; platsen utan censur finns!

#2 - - S:



C; haha, jajamen!

Till top