stewe

Så satt hon intill ljuset
Ett flöde i flackande sken
I öster tordöns muller
Sjöytan krusas av en vild och nyckfull vind


Hör spetsen skingra bläcket
Raspar tätt emot ark
Berättelsen kräver att bli skriven
Om det som sammansys och i ovädersnatt ges liv


Hon hålls så hårt kvar där
Om än blick i dunklet grumlas
Vem utom hon kan hitta rätt
Leda stigen till den blinde mannens hus


Hon trotsar envist sömnen
Skriver tills fingrar domnar av
Efteråt hon hörs berätta;
Det var som om orden från någon annanstans kom