Ödesväv
Så spinner väven än ett varv
Av gikta gamla fingrar
Tvinnas tråd eller kortas av
Räcker bladet Skuld sin syster
Då den kärliga går bortåt
Vandrar långt och länge genom världar
Hon talar till de bevingade
Böjer ned vid var rot och sten
Hon ber och de lystrar
Aldrig sarga son av Saga
Löftesbinder allt liv och ting
Tills drömmar dunkla fly
Se osårbar så oberörbar
Inget ont kan honom mera nå
Slunga vasst och vilt bäst ni vill
Allt smidet järn och kantigt hårt
Av illvilja broder blind förledd
Han faller ned till jord
Såsom hoppfull morgon aldrig gryr
Han faller ned till jord
Tänk en minsta ört förbisedd
Blev onda varseldrömmars frö
Tänk vad litet harmlöst gror
I det dolda glömda blev omen sant
Far med bud på svarta vingar
Till Vaners borg och vida kring
Invid Njordstrand skriar sjöfågel
Ulvsång högt över Skades berg
Sorgelåt genom världar nio
Försvinner bortom fallfördärv
Människosläkte tiger tyst
Stum mellan offerträden står
Tungt fader lutar sig på Gungner
I brunnens botten blicken bor
Om allt levande begråter
Åter saknad tröskeln korsar
Allt i världen högt som lågt
Låter tårar sorgsna falla
Alla… utom den som spefullt narrar
Som silverfjäll i bäckbrus blankt
Bind honom där etter dryper
Bind honom med söners liv
När kärlet skålfullt töms
Känn jorden skälva såsom han
Tills fenrislänk bryts
Tills väven spunnit slut
När ormar sig själva slukar
Först då ska han komma fri