Puritaner
När jag nu fluktat runt lite på den trevliga abercrombiebloggen kan jag konstatera att något av det roligaste är när han visar upp lite av den kritik och ibland rent hat mot hans böcker från diverse fantasyforum.
Det är inte bara höjden av fräckhet enligt puritanerna att använda svordomar och klatschig dialog framför "Vad ser du med dina alvögon?", utan att han sägs spotta på klassisk fantasy, eller som i citatet ovan rentav beter sig blasfemiskt, vilket ytterligare förstärker intrycket av fanatism.
Egentligen tror jag inte att det är där som skon klämmer.
Jag tror det anledningen är att de inte gillar det hårda och komplexa, att trollkarlarna inte är vänliga tomtegubbar eller att hjältarna knappast är nobla och ädelhjärtade, att det knullas brutalt och slaktas ännu brutalare.
Att de som ska vara på den Goda sidan använder tortyr och sviker löften för att komma dit de vill eller tvingas nå. Jag föreställer mig att de arga puritanerna finner något hoppfullt i traditionell fantasy på liknande sätt som vissa gör i religion, och de blir arga när det nästan blir lika jobbigt att läsa böcker som att möta verkligheten.
A child raised to curse and despise his parents, trample the crusifix, burn the flag, abhor kittens and Christmas scenes and motherhood but adore torture porn and satanism and deformity, that child’s tastes are objectively perverse and false-to-facts.
He has been trained to spew his mother’s milk and drink venom. Fair to him is foul, and foul is fair.
In the same way that to say A is not-A is an offense against logic, to hate the lovely and love the hateful is an offense against aesthetics, a disconnection from reality … the literati (or, to be precise, anti-literati) make inroads into the realm of elfland itself, to erect the smog and graffito of their beloved Mordor.”
Jag har sagt det förut och säger det igen. Fy fan för fantasynördar.