Puritaner

Allmänt / Permalink / 3



“The mere trappings of the genre do nothing for me … when placed into the hands of writers clearly bored with the classic mythic undertones of the genre, and who try to shake things up with what can best be described as postmodern blasphemies against our mythic heritage.”



När jag nu fluktat runt lite på den trevliga abercrombiebloggen kan jag konstatera att något av det roligaste är när han visar upp lite av den kritik och ibland rent hat mot hans böcker från diverse fantasyforum.
Det är inte bara höjden av fräckhet enligt puritanerna att använda svordomar och klatschig dialog framför "Vad ser du med dina alvögon?", utan att han sägs spotta på klassisk fantasy, eller som i citatet ovan rentav beter sig blasfemiskt, vilket ytterligare förstärker intrycket av fanatism.



“Soiling the building blocks and well-known tropes of our treasured modern myths is no different than other artists taking a crucifix and dipping it in urine, covering it in ants, or smearing it with feces. In the end, it’s just another small, pathetic chapter in the decades-long slide of Western civilization into suicidal self-loathing.”



Egentligen tror jag inte att det är där som skon klämmer.
Jag tror det anledningen är att de inte gillar det hårda och komplexa, att trollkarlarna inte är vänliga tomtegubbar eller att hjältarna knappast är nobla och ädelhjärtade, att det knullas brutalt och slaktas ännu brutalare.
Att de som ska vara på den Goda sidan använder tortyr och sviker löften för att komma dit de vill eller tvingas nå. Jag föreställer mig att de arga puritanerna finner något hoppfullt i traditionell fantasy på liknande sätt som vissa gör i religion, och de blir arga när det nästan blir lika jobbigt att läsa böcker som att möta verkligheten.



“It is my judgment, shared of many ancients, that there are certain proper emotional reactions and relatins one ought to have, and improper ones one ought not.
A child raised to curse and despise his parents, trample the crusifix, burn the flag, abhor kittens and Christmas scenes and motherhood but adore torture porn and satanism and deformity, that child’s tastes are objectively perverse and false-to-facts.
He has been trained to spew his mother’s milk and drink venom. Fair to him is foul, and foul is fair.
In the same way that to say A is not-A is an offense against logic, to hate the lovely and love the hateful is an offense against aesthetics, a disconnection from reality … the literati (or, to be precise, anti-literati) make inroads into the realm of elfland itself, to erect the smog and graffito of their beloved Mordor.”












#1 - - CJ Håkansson:

Jag har sagt det förut och säger det igen. Fy fan för fantasynördar.

#2 - - Pål Eggert:

Hmm, utifrån dina exempel så verkar det vara kristna som ondgör sig över Abercrombie. Finner det lite märkligt. Kommer ihåg när man spelade dungeons and dragons och kunde spela "ond". Conan, Elric eller Graymouser faller knappast innanför den kristna fantasymallen. Vad Abercrombie gör är att han - tillsammans med en del andra - återför en annan sida av fantasylitteraturen. Det där med postmodernt är också intressant, eftersom man kan hävda att fantastiken är postmodern i sig, eftersom den tar mytiska figurerer och sammahang och sätter ihop, tar isär och ändrar på dem efter behag. Typisk postmodernism.

Jag tror din förklaring är helt rätt Stewe. Tyvärr måste jag erkänna att jag känner igen mig lite i tänkesättet. Jag var lite åt det håller när jag växte upp som religiös, samtidigt hade jag en annan sida som fascinerades av det komplexa och mörka. Det var som att ständigt placera sig i en position där omgivningen attackerade en. När jag läste Sandman och Hellblazer första gången t ex var min reaktion kluven eftersom jag hela tiden måste resa argument inför mig själv mot olika element i serierna men inte kunde låta bli att tycka att de var fantastiska. Religion är många gånger verkligen rena skiten. Snack om att skapa problem.

#3 - - S:

CJ;

Hela nördgrejen verkar vara en djupt inneboende önskan att leva upp till en ganska endimensionell stereotyp från pissiga high-schoolfilmer.



Pål;

Det är kanske inte nödvändigtvis kristna, utan sk kulturkonservativa som tror på kristna värderingar som samhällsfundament och identifierar sig därmed ideologiskt mot någon slag "västerlandets förfall" däribland olämplig konst och litteratur. Lite som SD kan man säga.

Du växte ju upp under stark indoktrinering, troligtvis gjorde inte alla tokarna i exemplen ovan det.

Det finns ju en del som inte gillar när man stör "deras" bild av vad de avgudar. Kommer tänka på en vampyrfrälst tjej som blev jätteupprörd när det i en dokumentär drogs paralleller till menstruation och blodsugarfascination.



Till top