Folkhemsruin
Hör arbetarklassens slutord
Hör en sannsaga all
Skriven ned i osynligt bläck
Genom raybanbågars
Dyrköpta skygglappar
Kliar kejsaren sig på kulorna helt näck
Vad knastrar som grus i skon
Under nötta sulan likt ör
Strött på gången mot egen grav
Det är benen av de som byggde landet
Hånade bortglömda
För allting de så förgäves gav
Om du bryter och har en fitta
Kan du få städa
Palatsets allra kläggigaste toalett
Här vägs ditt kött på våg
Man mäter ditt värde
I varje uns subventionerad svett
I rasmassornas stoft ålar
Omslingrade kroppar
Tillfredsställda i sitt rätta element
Där inte tidens tand förtär
Går kedjesågen varm
I redan urholkat folkhemsfundament
Bakom humanistisk dekor
Uttjänta kroppar
Med variga sår dränkta i gammal urin
Där trapphus saknar steg
Släta glasytor uppåt
I förvridna höghus skugga står våran ruin
Tomma händers arbete
Munnar mättas noll
Ryckningarna i ögat inga tårar ger
Ticks eller spasm
Bara en reflex betingad
Att fortsätta blunda för vad som sker
Som solkatter blänker
I slipat stål
Där sista aftonljuset ännu dröjer sig kvar
Puts från exekutionsväggen
Singlar stilla ned
Till ljudet av tomhylsors klang mot trottoar