Vildvuxen
Rotade på konungagrav och mossbelupna flyttblock
Intill statarlängorna förfallna
Åter till fronten med lindad fot och i trasvävd ytterrock
I diket kamrater fastfrusna fallna
Jag ser att du bär din uppväxt alltjämt med dig
På din axel som ett svultet djur
Hugger vilt efter vem som än vågar närma sig
Sådan förblir din sanna natur
Bland isbräckta stycken av asfalt och cement
Vem växer vild vacker och fri
I sprickorna av förlorade förorters fundament
Som obeskuret ogräs grönskar vi