Thor
Den hårdföre men arroganta åskguden Thor är på väg att ärva kungatronen av allfader Oden, men hans vårdslösa beteende återstartar ett uråldrigt krig med de onda frostjättarna. För att ha äventyrat freden förvisas Thor till jorden som en vanlig människa. Direkt stöter han på ett gäng forskare som genom en ölrunda och lite snack i en ostädad husvagn förändrar honom i grunden(!). Samtidigt kommer kriget mot jättarna allt närmre Asgård, Oden ligger i dvala och Loke bestiger tronen i hans ställe.
Jag uppskattade alltid de kosmiska inslagen av marvels asagudar. Att de nio världarna var en blandning av sci-fi och saga gav en personlig prägel som passade ihop med de andra superhjältarna i marvels universum. Däremot var utstyrslarna lite väl fåniga och Madsens Valhallalbum ligger mig långt varmare om hjärtan.
Om man städar bort ganska klena biroller som aldrig riktigt kommer fram och en (till och med för såna här franchisesammanhang) nödtvungen och pissig kärlekshistoria i periferin, så funkar Thor utmärkt. Asgård är riktigt mäktigt, rimtursarnas rike inte fullt lika bra. Hensworth duger som åskguden medan Hiddleston är lysande i rollen som Loke. Sen så kan man lite undra varför Heimdall är svart och Hogun asiat? Ungefär lika fånigt som att Nyankopon och Asase Ya skulle spelas av Tom Cruise och Katie Holmes i en filmatisering.
Tre mjödhorn av fem möjliga om jag nu skulle använda betyg.
