Dagas
Du vaknar en morgon och någon har tagit alla dina pengar. De var ärligt tjänade, mestadels åtminstone, men bar lik förbannat någon annans namn.
En titel bakom ett skrivbord i höghus av glas.
Du går ut på gårdsplanen och ser allt det där du trodde på, vävt i enkelt tyg, nu släpat i smutsen. Trampat till marken, täckt i lera och slam.
Den där solen som stiger sticker i ögonen. Skenet kastar allt längre skuggor fast du själv kroknar i gryningsdiset. Du ser på dina händer, så nötta trots att de inte längre tärs av industrins ok och slit. Med blekrök ur käften och sorgkantade fingrar famlande, ser du det nya landet dagas.
Fint, mycket bra.