Du sköna nya värld
Det är orimligt. En alfadekanterad, alfafostrad man skulle bli galen , om han måste utföra epsilonsemimoronarbete - bli galen eller börja slå allting i kras. Alfamänniskor kan bli fullkomligt socialiserade - men endast på det villkoret, att man låter dem göra alfa-arbete. Endast en epsilon kan väntas göra epsilonuppoffringar, de är minsta motståndets linje. Hans fostran har lagt ner skenor, på vilka han måste löpa. Han kan inte hjälpa sig själv, han är på förhand dömd.
I förordet jämför Göran Rosenberg Orwells 1984 med Du sköna nya värld och Huxleys framtidsvision och menar att den senare är den i efterhand mest lyckade, då beskrivningen av den moderna propagandan, genetiken, den stomatolsmilande masskonsumtionens medelklassutopi kommer närmare vår verklighet än arme Winston Smiths framtidsöde.
Och det är säkert sant, resonemanget har många poänger, samtidigt som Orwells dystopi är den som fäst sig starkast i det kollektiva undermedvetna. Storebror ser dig, frihet är slaveri, även de som aldrig läst en sida av 1984 känner igen fraserna. Tex den biografi över Chomsky jag läser just nu använder återkommande 1984 som referenspunkt, och "Orwellianskt" är ett återkommande ord, bara för att nämna ett exempel.
En verkligt effektiv totalitär stat är en, i vilken den allsmäktiga grppen politiska bossar och deras medhjälpare kontrollerar en grupp slavar, som inte behöver tvingas, därför att de älskar sin träldom. Att få dem att älska den är den uppgift som i dagens totalitära stater är överlämnad åt propagandaministerier, tidningsredaktörer och skollärare.
Förklaringen till att det blivit så är nog skillnaden på hur romanerna är uppbyggda, mer än innehållet. Du sköna nya värld är en svarthumoristisk, filosoferande och dialogspäckad betraktelse med teatraliska inslag. Ibland är det väldigt underhållande, ibland känns det just som när man utsätts för teater. Där Orwells roman handlar om den lille mannens kamp mot ett totalitärt system, känns Huxleys mellan varven som ett glättigare och moraliserande kåseri. Trots det var Du sköna nya värld läsvärd och underhållande, ibland blir det otäckt profetiskt och effektivt, något som dock inte håller i sig någon längre stund.