Valentina
Less på kaféet
Tömda koppar och skratt så ge mig fyllda glas
Vadå neuropsykiatriskt
Ska slå dina bokstavskombinationer i kras
Den sociala skammen
I ett par illasittande nedsatta jeans
Den ångestfyllda euforin
I ett ligg man knappt inte minns
Tror det var från sidan
Eller kanske låg han bara ovanpå
Enda jag kommer ihåg
Hur svårt han hade att få den att stå
Självskadebeteende
I miljön eller som ett virus i min genetiska kod
Som tvingas agera
Le porrigt för att komma in där jag inte har råd
Tabula rasa
Som man vill rasa ut och aldrig mera stå still
Den feta subban där
Jag sänker henne om de dansar en gång till