stewe

Påbörjade The DC universe stories of Alan Moore. Korta berättelser ur flertalet olika publikationer. Nu har jag varit bortskämd med välskrivna serier på senaste tiden, men man kan tänka sig hur omvälvande Moore faktiskt var på den tiden. Det räcker med första berättelsen om Stålis, för att förstå att en sådan berättelse måste ha chockat läsarkretsen som slog upp blaskan för att konsumera lite lättsmält veckoäventyr med den gamle träbocken från krypton.

På bara någon sida slår Moore fast storyn; Batman och Robin samt Wonder Woman är ute vid Stålmannens fästning för att överraska honom på födelsedan. De blir desto mer överraskade då de finner Stålis i klorna på en symbiotisk rymdväxt som inte bara slingrat sig runt bålen på hjälten utan har försatt honom i ett transliknande tillstånd.

Parallellt med trions kamp mot fienden som ligger bakom rymdväxten och försöka väcka Stålmannen rullas den bedrägliga chimär upp såsom Stålis upplever den i växtens grepp; han är tillbaka på Krypton som vanlig dödlig. Han är lyckligt gift familjefar som älskar sitt jobb. Dock är inte allt frid och fröjd på Krypton, politiska falanger strider på gatorna. Våldet gör kvarteren otrygga och Stålis egen pappa är en bitter och arg gubbe, som en gång i tiden varnade för en stundande undergång som aldrig kom.

Fantasin fängslar stålis, men inte ens där är allt solskimrande bekymmerslöst. Det skänker ett stort vemod till berättelsen, som i övrigt är en ganska ordinär actionberättelse. Berättelsen lever vidare i tankarna medan hjältarna går och dricker kaffe och pratar om att städa upp i väntan på nästa äventyr. Ingenting lämnas helt fyrkantigt eller okomplicerat i Moores värld, trots superhjältevärldens oftast endimensionella upplägg.