Djavoliada
En Diaboliad var en av de första berättelser som Michail Bulgakov fick publicerad, en av de få ska tilläggas, innan han av kommunisterna utdömdes som Klassfiende utan tillåtelse att bli varken tryckt eller läst.
En historia som sedan upprepades inom teatern, där Bulgakov verkade som dramaturg, innan hans pjäser förbjöds och han fick framleva sina sista år genom både trakasserier som svåra ekonomiska bekymmer.
Det var inte helt unikt för författare i Sovjet, bland Bulgakovs egna generationskamrater fanns Osip Mandelstam som dog i sibiriskt arbetsläger, liksom Isak Babel som både torterades och avrättades.
Berättelsen i En Diaboliad innehåller viss systemkritik; bilden av en labyrintartad massbyråkrati där folk glömmer varandras namn och istället mumlar ”kamrat” till varandra, medan ingenting fungerar och mellanchefer kommer och går till synes slumpartat.
Men till största del är det en surrealistisk skröna, där Djävulen i olika skepnader bestämt sig för att spela den arme byråsekreteraren Korotkov elaka och märkliga spratt. Lika mycket en novell som en underhållande och fartfylld karuselltur, där det ibland är rent hisnande och ibland mest går runt i huvudet.
