stewe

Jack Ketch var namnet alla hängbödlar i forna England kallades och i sin lätt förklädda form av Ketchum en alldeles utmärkt pseudonym för Dallas Mayr med tanke på hans berättande som tar sitt avstamp i lidande och död.
Mayr/Ketchum har länge kunnat försörja sig på sitt skrivande trots att han aldrig har slagit igenom på någon bredare front. Hans läsfölje har dock fortsatt växa för varje år, och i synnerhet sedan -89 då The Girl Next Door släpptes; en bok som fortsätter att hitta sin publik och från mun till mun spridas i kretsar av skräckfantaster och blodtörstiga bokslukare.
Stephen King har några saker att säga om Jack Ketchum och hans skrivande. Som att förutom döden och skatter så finns det ytterligare en sak som är säker; Disney kommer aldrig att filmatisera en Ketchumberättelse. Och att Ketchum, tillsammans med Cormac McCharthy och en handfull andra, är en av samtidens intressantaste författare. Jag är övertygad om att King har rätt i båda fallen, hade Ketchum varit En Uppburen Författare, istället för en hårdkokt kultfigur som nästan uteslutande trycks i pocketupplagor, hade en bok som The Girl Next Door skapat debatt på blaskornas kultursidor och taggade diskussioner i triggertrötta klassrum.  

I förläggarens förord varnas man för att läsa just Stephen Kings förord som följer alldeles efter. En varning som inte kan betonas nog med tanke på att King avslöjar stora delar av handlingen. Smartare hade ju varit att som förläggare istället förlägga Kings text längst bak i boken.
Förläggaren har något annat klokt att säga om boken också, att man helt enkelt ska lyssna på en pålitlig tipsare som säger att det är en bok man måste läsa och ta reda på så lite om den som möjligt innan.
Med andra ord: Läs inte recensionerna. Se inte trailern från filmatiseringen. Hoppa över försättsbladets innehållsförteckning.
Själv är jag ingen främling för svårsmält litteratur som äcklar och/eller skapar rejält obehag, men den här boken var ändå något av en pärs. Flera gånger lade jag ifrån mig den, kallsvettig och med otakt i hjärtmaskineriet. Bara för att minuterna senare återvända som till ett redan sönderkliat myggbett.
Det är en grym och plågsam läsning, ungefär som tortyrfilmen Martyrs bitvis är rent plågsam att se, fast med långt mindre blod. The Girl Next Door är psykologisk skräck. En garanterad sidvändare en sträckläsningsnatt. En bok som man inte glömmer i första taget.