De kallar oss zombier
"De kallar oss zombier", sa Gustaf lågmält. Elsa låg med huvudet i hans knä. Vanessa och Roger låg med armarna om varandra.
”Men det är precis det vi inte är. Jag har aldrig levt fullt ut förr. Förr levde jag liksom i en bubbla. Jag gick på möten och skrev krönikor och debatterade men jag ville alltid vara nån annanstans, och när jag kom till det där annanstans, som kunde vara en öl efter jobbet eller sex med min fru, så ville jag vara på jobbet igen. Alltid nån annanstans och nånting annat. Men nu är jag med på riktigt. Bara jag får jaga.” Han rynkade pannan.
”Jag. Jaga. Jaget. Det hör ihop.”
Katarina Blohm – kallad Kattis – är en miljöpartisk kommunpolitiker i Umeå. Hon och maken Benny lever ett förutsägbart men tryggt liv bestående av parmiddagar, enstaka utekvällar och teve.
Benny är smittskyddsläkare på Norrlands universitetssjukhus. Likt en Västerbottnisk reinkarnation av Dr Herbert West får han infallet att Re-animera parets trista samliv genom att smyga till Kattis en potent mixtur som får den försoffade sexlusten att kickstarta.
Experimentet fungerar över förväntan men det är tyvärr inte bara Kattis sexuella aptit som blir enorm. Hon får även en förfinad smak för kött, blod och hjärnsubstans.
Det visar sig också att Kattis tillstånd smittar. Snart stryker flockar av svultna smittade omkring på människojakt, medan beväpnade medborgargarden bildas och det ryktas om att Umeå måste sättas i karantän.
KG Johanssons zombier är inga sinnesslöa systemhjon som släpar sig fram genom stadsgator och shoppingcenter. Kattis och de andra smittades förvandling är både en form av evolution till något övermänskligt starkare och en återgång till ett amoraliskt primaltillstånd.
Det är snarare de obesmittade som beter sig som klassiska zombier. De märker inte världen omkring sig. De går blinda, döva och halvdöda genom kommunkorridorerna medan Kattis och hennes gelikar förnimmer allt omkring sig och pulserar av passionerad livslust.
De smittade är självförbrännande, fångade i en cirkel av att mörda och knulla, att frossa i kroppar. Vad som inledningsvis verkar vara ett förverkligande av Aleister Crowleys ”gör vad du vill, skall vara den enda lagen” blir snart ett eko av insektsmänniskans njutningscentrerade existens av snabba kickar och bekräftelse. Det ständiga bruset av netflixbingande, tinderragg och totalsumman tummar på senaste selfien. Trots en annan sorts zombies blir det likväl en variant av George A. Romeros kritik mot konsumtionssamhället. Fast ur en hedonistisk nutidsvinkel.
KG Johansson visar än en gång varför han är en av få relevanta författare inom svensk genrelitteratur. Oavsett om det handlar om böcker med ett filosofiskt anslag som Tosh och De drömmande Städerna, eller renodlad skräck som Svarthunden och Köttmonstret i Celitz, så utesluter sällan det ena det andra.
De idédrivna romanerna innehåller sin beskärda del av sex och våld, samtidigt som de spänningsdrivna böckerna inte saknar djup.
De kallar oss zombier är sammanfattningsvis både tankeväckande och actionspäckad underhållning som varmt rekommenderas. Här finner du Förlagets Webbshop.
Wow, jättebra skrivet! Har sisådär 50 sidor kvar av boken :) Den är bra men saknar påträngande dofter upp i näsan och har mest suttit och fantiserat om Laura Moon i American Gods. Läste du Biotika?