Aftonland
Utdrag från Aftonland av Pär Lagerkvist
Jag är den mörka stjärnan jorden.
I mig gror allt liv, men själv lever jag inte.
Jag är döden som ger liv.
Jag är mörkret som dricker ljus,
som genom sin osläckliga törst efter ljuset ger upphov
till allt liv.
Jag är den mörka stjärnan.
Alla de döda vilar hos mig.
I mig gror allt liv, men själv lever jag inte.
Jag är döden som ger liv.
Jag är mörkret som dricker ljus,
som genom sin osläckliga törst efter ljuset ger upphov
till allt liv.
Jag är den mörka stjärnan.
Alla de döda vilar hos mig.
Allt är så underligt fjärran idag,
så långt långt borta.
Inne i molnen hörs vingarnas slag
av fåglar, långt långt borta.
Klar som en klocka av silver och glas,
långt långt borta,
ljuder en fågelröst spröd som glas
i en himmel långt långt borta.
Ensam i kvällsljuset lyssnar jag.
Vad dagarna börjar bli korta.
Hösten har kommit. Snart skymmer min dag.
Jag hör vingar så långt långt borta.
så långt långt borta.
Inne i molnen hörs vingarnas slag
av fåglar, långt långt borta.
Klar som en klocka av silver och glas,
långt långt borta,
ljuder en fågelröst spröd som glas
i en himmel långt långt borta.
Ensam i kvällsljuset lyssnar jag.
Vad dagarna börjar bli korta.
Hösten har kommit. Snart skymmer min dag.
Jag hör vingar så långt långt borta.
boken Aftonland har nog inget med dikten att göra:
http://hannelesbibliotek.blogspot.com/2017/05/aftonland-av-therese-bohman.html