Population Zero
Redan som barn var Todd en stor djurvän. Till viss del berodde det på att hans strikt religiösa mor inte lät honom umgås med de andra barnen. Hans enda riktiga vän var hunden Honey.
En dag fick Todd se sin mor göra något inte särskilt kristet, något som kom att förändra livet för alla i familjen, inte minst Todd.
Som vuxen är Todd inte bara fortfarande en stor djurvän utan också en brinnande miljöaktivist. Han är speciellt fängslad av en organisations budskap. De kallar sig Population Zero och vill rädda miljön genom barnbegränsning. Todd har själv genomgått en vasektomi efter att ha läst den karismatiska ledarens böcker ett antal gånger.
Todd styrks i sin gröna övertygelse genom sitt arbete på ett socialkontor. Dag efter dag ser han sjukligt överviktiga bidragsparasiter vältra sig genom entrédörrarna med sin ritalintankade avkomma i släptåg. Eller blekgult välfärdsavfall med crackbebisar i sina sönderstuckna armar.
Om det ändå hade funnits något sätt att begränsa denna ständigt växande massa av miljöförstörare. Att få dem att sluta föröka sig.
Todd börjar övertala sina klienter att sterilisera sig. Men vad ska han göra med dem som vägrar att låta sig övertalas?
Trött på att bli retad för sin längd och sina fattigmanskläder i vuxenstorlek, bestämde sig unge herr White för att inte ta någon skit mer. Detta ledde i sin tur till att han i övre tonåren blev utkastare på Austins ruffigare hak och senare en kickboxare i världsklass.
Samtidigt har han alltid skrivit och efter sexton år i ringen så beslöt sig Wrath att satsa på författarbanan på allvar. Han fick nästan omedelbart ett kultfölje som idag har vuxit till en världsomspännande krets av hängivna läsare.
Fördjupningen i Wrath James White och hans bakgrund är inte bara i syfte att dra upp ett löst skisserat författarporträtt. Det är också en nyckel till romanen Population Zero. För Wrath James White vet något om att vara udda och utanför. Han känner till det där med religion, klass och fattigdom.
Karl Marx kallade religion för ”opium för folket” och ansåg att marxismens materialistiska teorier skulle tränga bort människans behov av tro. Sociologen Emile Durkheim å sin sida såg socialism som en slags religion i sig, snarare än vetenskap. Han ansåg att religion är något ofrånkomligt för människans identitet på både individ- och gruppnivå. Religionens mekanismer kommer att dyka upp i nya, men ändå igenkännbara, former. Vi såg exempelvis efter det muslimska terrordådet i Manchester förra året hur stora folkmassor samlades och grät och sjöng tillsammans över minnet av de mördade. Det var lätt att se likheter med väckelsemöten, där tecknade hjärtan fått ersätta krucifixet och gamla popsånger sjungs istället för psalmer eller gospelsånger.
En av vår tids stora religionssubstitut är det konstant tickande miljöhotet, där retoriken osar av dogmer, kättare och domedagsbasuner. Av kollektiv skuld.
Wrath James White fångar effektivt upp den fanatiska och millenära andan i miljörörelsen, samtidigt som Population Zero adresserar abortfrågan i en sällsynt intressant kombination. Att det låter sig göras genom att använda extremt våld och hårdkokt prosa är bara ytterligare en bonus.
