Passagen

Böcker / Permalink / 1
 
 

I en dystopisk parallellvärld är det år 1997. Michelle färdas tillsammans med sin lillebror Skip längs Amerikas motorvägar. Genom ett märkligt och skrämmande landskap där väldiga drönare av metall reser sig mot gråa skyar. Allt fler utav människorna är frivilligt förslavade under virtuell teknologi. Drönare av kött.

 

 

JRR Tolkien använde sig i Härskarringen skickligt av ruiner och ruinlandskap för att berätta om de långa generationernas fallna civilisationer. Som en ständig påminnelse att hur det än går för Ringens Brödraskap på deras irrfärder, så är den tid de lever i - en tid av Alver, Enter och Magi - dömd till undergång och glömska. Ingenting de gör kan egentligen förändra det faktumet.
Stålenhag använder sig på ett liknande sätt av ett ruinlandskap för att beskriva förfallet i vårat eget samhälle – så som det hade kunnat bli. Eller hur det delvis redan blivit.

 

 

Genom färden framåt så färdas vi också bakåt, till Michelles och Skips ursprung. Men också till minnesfragment av apokalypsens början, den undergång som är i sin avslutande fas omkring de båda syskonen.
På så vis blir Passagen en slags litterär roadmovie. Hela tiden rullandes framåt, fast med ständiga återblickar i en regnimmig backspegel.

 

 

Jag hisnade första gången jag såg Simon Stålenhags konst. När undergångsvisionerna målas upp i storformat tillsammans med den vackra och vemodiga saga som Passagen är, blir intrycket ännu starkare. Det är sensationellt snyggt. På samma gång smutsigt, sorgligt och storslaget. Det är bara att gratulera Fria Ligans förlag till ännu en fullträff utöver det vanliga. 

 

 
 
 
 
 
 
 
#1 - - Hanneles bokparadis:

härliga bilder, har du läst Sorgens princip av Pernilla Wåhlin Norén:
http://hannelesbibliotek.blogspot.com/2017/11/sorgens-princip-av-pernilla-wahlin-noren.html

Svar: Tack för tipset!
Jag

Till top