stewe

 

Ett brödrapar får en gammeldags VHS-kassett sända till sig. Den visar sig vara en hälsning från sekten där de växte upp. En ”UFO-dödskult” som storebror kallar den. Den yngre brodern minns inte så mycket av uppväxten alls, mest de trevliga minnena av lägereldar, god mat och sammanhållning.
Deras torftiga liv består av nudlar och liknande lågpriskäk… att städa rikare människors hem… samt gå på avprogrammeringsmöten för att dryga ut inkomsten med småslantar i statsbidrag.
De bestämmer sig för att besöka dödskulten en sista gång, som ett slags farväl. När de kommer till lägret så blir de varmt mottagna, trots sitt avhopp. Tiden verkar nästan ha stått stilla där och människorna tycks ha åldrats märkligt långsamt. Man tillber fortfarande något mystiskt som sägs finnas i skogarna och bergen.

Radarparet Aaron Moorhead och Justin Benson har tidigare gjort tentakelromantik i den sevärda filmen Spring. Hisnande vackert filmad i en italiensk kuststad. Den höll tyvärr inte hela vägen utan var nog lite väl romantisk för min smak, i synnerhet det utdragna slutet.
The Endless är en långt mer lyckad film, som gör något egensinnigt i genren kosmisk skräck - även om det är starkt influerat av Lovecraft. Det finns en överhängande känsla av obehag men även mystik. Jag pendlar mellan att förstå allt och förstå inget, på ett bra sätt.

The Endless är full av uppslag att fundera vidare kring: som att sitta fast mentalt eller rentav fysiskt… att välja mellan olika former av fångenskap och ekorrhjul… att göra något meningsfullt av sin tid.
Liksom i Spring spelar miljön en stor roll och effekterna är sjukt snygga emellanåt. Trots att det är lågbudget är det bättre gjort än vissa storfilmer.
Lågt på blod och våld, högt på stämning och eftertanke. Ett välbehövligt avbrott från slentrianskräcken som rekommenderas varmt.