Gusten Grodslukare
För några år sedan var vi på Astrid Lindgrens Värld med släktingar. Efteråt konstaterade vi att det var lite märkligt att se föreställningen om Emil i Lönneberga. Jo, den lille rackarn gjorde hyss som vanligt och pappa Anton jagade efter skrikandes ”E-ee-mil!!”
Men med den skillnaden att istället för att jaga honom in i snickeboa sprang pappa Anton ikapp Emil och kramade honom. Det kan ju bli intressant när sen ungarna ser filmerna om Emil, för riktigt så kramigt är det inte där. Gudskelov.
Det är som på dagis när ungarna vill göra teater av Rödluvan. Vargen är numera snäll och äter inte upp någon, utan klär ut sig till mormor och lurar rödluvan på skoj. Från skrämmande sagobest till hemtam transa på några få generationer.
Det är inte bara inkomstklyftorna som ökar, en ren avgrund öppnar sig mellan de som växer upp i en ruffigare verklighet och de som skyddas från allt fiktivt som kan uppfattas som stötande eller störande.
Då sitter det som en kniv i länsman att återvända till Ole Lund Kirkegaard och läsa Gusten Grodslukare för barnen. Kirkegaard var en dansk författare. Faktiskt ser han exakt ut som jag tänker mig att en dansk sextiotalsförfattare ska se ut. Den gode Ole Lund skrev braksuccéer som Gummi-Tarzan och Otto är en Noshörning. Innan skrivandet var Kirkegaard en sjöman som skolade om sig till lärare och tyvärr dog lite för tidigt. Han frös ihjäl i snön efter ett välbestänkt krogbesök.
Då sitter det som en kniv i länsman att återvända till Ole Lund Kirkegaard och läsa Gusten Grodslukare för barnen. Kirkegaard var en dansk författare. Faktiskt ser han exakt ut som jag tänker mig att en dansk sextiotalsförfattare ska se ut. Den gode Ole Lund skrev braksuccéer som Gummi-Tarzan och Otto är en Noshörning. Innan skrivandet var Kirkegaard en sjöman som skolade om sig till lärare och tyvärr dog lite för tidigt. Han frös ihjäl i snön efter ett välbestänkt krogbesök.
I Gusten Grodslukare kan vi snacka om politiskt inkorrekt; i Kirkegaards värld är det helt naturligt att bli förföljd av kedjerökande tonårsbusar som Gusten. När man stör vuxna åker man på straffarbete och spiller man ut Smedens öl vankas det rejält med stryk. Pojkar umgås i grupper och beter sig som pojkar helt utan att skämmas. Folk är i allmänhet fula, korkade och usla. Cirkusarbetare kallar fina damer för gamla åsnor och världens starkaste man är rädd för en mygga. Det är med andra ord riktigt roligt.
Karaktären Gusten sägs vara baserad på en verkligen person som kallades Kesse och som ryktesvis hade ätit en daggmask i utbyte av en tjugofemöring. Bör läsas snarast, man vet aldrig när Storasyster rensar bibliotekshyllorna och deporterar den gamle grodslukaren till barnböckernas Gulag.