Varning: Framtid
”Förlåt en gammal man. Jag lovar att inte bli känslosam… Hur som helst trodde jag på henne. Och det gör jag fortfarande. Är det så omöjligt att livet på jorden är manipulerat? Jag tror inte det.”
Dessa osäkra och förunderliga tider kräver sina verktyg för att hantera vanmakt och stress. En stadig stol i skuggan mellan hägg och syren. Immiga och högfotade glas med klirrande bitar av is. Goda böcker i staplar och travar. Den godaste av böckerna att göra mig sällskap på sistone är KG Johanssons senaste novellsamling.
Genrerna blandas friskt i Varning: Framtid(extra allt).
Science fiction, deckare, skräck… och mycket mer. Exempelvis är Niente en juldagsberättelse där en svensk turist i Rom möter en läkare som berättar om en väldigt annorlunda abort.
Samlingens innehåll spänner över flera decenniers skrivande. Det låter kanske som en spretig soppa som borde skära sig, men istället är det mer som Forrest Gumps chokladkartong.
Hans själ bar bilder av bundna kvinnor vars lemmar ryckte hjälplöst när han stod framför dem med sin kniv eller sin blåslampa, och i kvinnornas ögon kunde Anders se mannen som han egentligen var, innerst inne i sin själ, bortom aggressioner och njutning, bortom alla känslor som människor hade namn för.
Varje gång boken öppnas så dras en osynlig ridå undan och en ny föreställning börjar. Det är bara att spänna fast sig. För man vet aldrig riktigt vad man kan förvänta sig, ens i de mer genretypiska berättelserna.
Få kan som KGJ med små medel beskriva en förvriden verklighet så att den framstår som glasklar, som i inledande CoBra. Men ännu mer i det korta mästerverket Vid Brunnen som handlar om två rymdresenärer som passerar genom ett maskhål. Det är noveller som stannar kvar efter läsning, gnager i bakhuvudet och blänker till flera dagar efteråt.
”Jag älskar henne”, sade han.
”Du kan inte älska”, sade Joanna. ”I alla fall inte innan Cobra sa till dig att göra det. Före Cobra hade du inga känslor. Du är psykopat. Du har mördat minst tre människor.”
Han sade envist: ”Jag mördade dem inte.”
Skräckberättelsen Bibliotekarien är Lovecraftiansk skräck, medan En liten incident och Vilda hundar lyckas med att vara både komiska och olustiga. Den senare beskriver på ett träffande och deprimerande vis hur drevmentalitet och sociala mediers masspsykos fungerar.
Sista novellen Zap är också den äldsta, men vilken pärla, där huvudpersonen upptäcker att det händer skojiga saker om han riktar sitt finger som ett vapen mot folk.
Att boken efter Zap avslutas med ett operalibretto känns både malplacerat och helt naturligt i en samling som borde kännas brokig men inte gör det. Det här är en novellsamling som visar på Johanssons bredd som berättare. Ett måste för den redan frälste såväl som en perfekt introduktion för den nyfikne förstagångsläsaren.
Varning: Framtid(extra allt) finns i både pappersupplaga och som E-bok där böcker handlas.
SKYNDA ATT FYNDA!