The Book Of A Thousand Sins
Ytterligare en läcker utgåva från Deadite Press, denna gång en kompromisslös novellsamling på temat religion, skuld och botgörelse. Wrath James White växte upp i ett starkt kristet hem, något han tidigt vände ryggen och blev kampsportare och senare ett av de största namnen inom amerikansk extremskräck.
Novellerna är en litterär blydagg i garnityret på allt vad organiserad religion och postmodernistisk nymoralism heter. Blod, könssafter och piss stänker över sidorna. Det går inte att ta miste på det underliggande ursinne som ger näring åt bokens tematik.
Samtidigt är det inte bara en chockspektakulär orgie i död, våld och utsatthet. Wrath James White skriver brutalt och rakt på sak, men det finns också ett sant filosofiskt anslag, där tankefrön från såväl Emma Goldman som Sankt Augustine citeras.
Det finns spår av nietzscheanskt tänkande, att höja sig över sina inbillade begränsningar och bli något mer än dussinmänniskan.
Femton kompakta noveller på cirka tvåhundrafemtio sidor där alla lockade till febril sidvändning. Titelnovellen The Book Of A Thousand Sins är den längsta och på sätt och vis också den bästa, även om novellerna är bra på olika vis.
En annan storfavorit blir Münchhausen by proxy, som i sammanhanget av massvis av grafiskt våld är nedtonad, men ändå en av de grymmaste novellerna i samlingen.
Jag blev ju förtjust i Population Zero, men i The Book Of A Thousand Sins svider verkligen Whites skarpa penna till direkt. Redan i öppningsnovellen, om en sökande pilgrim som finner Gud på ett mexikanskt horhus, var jag.. tja, frälst.. för att använda en utsliten fras. Perfekt läsning i sommarskuggan. Som det står på baksidan: "Wrath James White is here to scar you".
