Dubbelmacka
I will break you.
I will ruin you.
Once you enter me, there is no escape. I will own you, forever.”
Ännu en utgåva från Deadite Press och en ny författarbekantskap.
En välskriven och poetisk liten bok. En ond saga om ett hemsökt hus – berättad ur husets synvinkel. Ett ovanligt, men säkerligen inte helt unikt berättargrepp.
En brokig skara ungdomar flyttar in. Huset, eller varelsen som säger sig vara huset, torterar sina inneboende såväl psykiskt som fysiskt. Inte ens i döden blir de fria, utan stannar kvar i husets våld som osaliga marionettdockor.
Det är såväl abstrakt som mystiskt, det är inte alltid lätt att förstå vad som händer eller varför. Ändå hålls intresset uppe. Det knullas friskt i såväl kött som ande, ofta känns det mer som att läsa erotik än skräck, fast med inslag av Markis de Sade. På hela taget en fascinerande lässtund som både förvillar och överraskar, på ett positivt vis.
”Each group must inhabit a homeland where that group constitutes the norm. No culture should be held to the expectations and subjected to the withering gaze of another. Just as the genders are separated in most athletic competitions so should the cultures be removed each from the others so that one culture might not always dominate. Allow each culture its own court of law. Allow each to evolve in isolation.”
Om Fight Club var en uppgörelse med den alienerade amerikanens känsla av meningslöshet så är Adjustment Day den identitetspolitiskt formade ungdomens hämnd på sin föräldrageneration. Den unge och arge mannen som får iklä sig rollen som såväl modernitetens förlorare, toxiskt samhällshot som försumbar frontförlust i de eviga krigen för friheten till oinskränkt konsumtion.
Drömmen om vedergällning sprids genom en mystisk bok som lyckas tilltala alla revolutionära grupperingar samtidigt. Målet är att dela in USA i enklaver efter etnicitet, men även efter sexuell läggning. Men hatet och våldsfantasierna riktas inte mot varandra utan istället mot samhällets eliter. I synnerhet eliter inom politik, media och de akademiska fälten. Det sätts samman en dödslista av makthavare, journalister och professorer som bara blir längre.
Liksom hos Michel Houellebecqs Underkastelse är den här sortens idéromaner bäst inledningsvis, när tankarna formuleras och scenariot eskalerar. Det blir i Palahniuks fall cirka halvvägs störtlöjligt, om än fantasifullt. Den underliggande vreden är däremot väl fångad och hämndbegäret mot samhällsapparaten som huvudpersonerna känner är i högsta grad förankrad i verklighetens motsättningar mellan undanskuffade undersåtar och den maktelit som föraktar dem.
I boken Skin in the game skriver Nassim Nicholas Taleb om hur makthavare borde ha en egen insats i riskfyllda beslut. Så var ju ofta fallet med forna tiders krigarkonungar som stred och dog tillsammans med sina soldater. Exempelvis föreslår Taleb att de senatorer som tar beslutet att USA ska inleda väpnad konflikt är villiga att i första truppen sända sina egna söner och barnbarn. Är man inte det, kanske man borde avvakta eller omvärdera. Det är vad uttrycket ”skin in the game” innebär: en direkt och personligt kännbar påverkan för de beslut man fattar.
Eller för att slå på egen trumma: Vi radas upp i krig, som kanonmat för ett system. Knektar och drängar utan jord och pengar. När vi inte nyttjas är vi till problem.
Relaterat:
Haunted
Genital Grinder
Svensk soldat